Innan jag skriver detta vill jag bara säga att jag vill och hoppas att alla är stolta över sina barn och vill visa det för hela världen men man kanske ska välja sina tillfällen.....
I söndags fick jag ett mms från min bästa vän, det var en bild på hennes dotter och texten: Det vackraste jag har.
POFF vilket slag i magen, nått sånt vackert har INTE jag, kanske aldrig får, tack för att du påminner mig................
Jag förstår att hon tycker så om sin dotter och att hon vill visa det men måste man göra det på det sättet till någon som nyss fått sitt tredje missfall ???? Strax innan missfallet mailade jag texten till henne som jag la ut här tidigare om hur det känns att vara barnlös, hon läste å grät och sa att hon nu förstod mig så mycket mera, men tyvärr inte tillräckligt tydligen. Känslan från när jag fick mmset sitter kvar i mig, SORG. Har nog aldrig blivit så påmind om att jag inte har barn =(
Jag svarade aldrig på mmset, vi har träffats efteråt men ingen har pratat om det, funderar på om hon kanske på nått sätt förstår att det inte kändes så bra för mig.
Kram på er!
/Lilla Jag!
tisdag 30 november 2010
söndag 28 november 2010
Layout
Livarupp mig lite med ny layout på bloggen, lite julrött :)
En annan sak som gör mig väldigt glad är Jennys och Mamman med den tomma famnens plus idag. GRATTIS!!!!!! Väntar på några till ruvare å hoppas på samma för dem.
Adventskramar i snön alla vänner.
/Lilla Jag!
Ps. En bra dag idag :)
En annan sak som gör mig väldigt glad är Jennys och Mamman med den tomma famnens plus idag. GRATTIS!!!!!! Väntar på några till ruvare å hoppas på samma för dem.
Adventskramar i snön alla vänner.
/Lilla Jag!
Ps. En bra dag idag :)
lördag 27 november 2010
Ofrivillig miljökämpe...
Jorden börjar bli (är) överbefolkad, just nu är vi ca 7 miljarder människor. Tydligen är sambon och jag miljökämpar...... Men i detta fall skulle jag gärna vara en miljöbov!
Kram på er!
/Lilla Jag!
Kram på er!
/Lilla Jag!
fredag 26 november 2010
skitdag
Blir inte så många inlägg just nu. Vet inte vad jag ska skriva, mår inget vidare, men vet ändå inte riktigt hur jag mår..... Har fått en tid hos en kurator nästa vecka och det känns väldigt skönt.
Idag tycker jag livet är väldigt orättvist, jag vet att det finns mååååååånga som har det mycket värre än mig men det är inget som får mig att må bättre.
Har fixat advent hemma idag, detta är en period som jag ÄLSKAR men inte ens det får mig att känna mig glad.
Hoppas detta är övergående, vet att det är det men att det blir bättre snart!
Hatar, hatar, hatar att må såhär: TOM, ledsen, bitter, det gör ont!
Tänker på er alla bloggisar å håller mina tummar, vill så gärna att det ska gå bra för er. Lider så med er där det inte har gått så bra, IGEN!
Många kramar!
/Lilla Jag!
Idag tycker jag livet är väldigt orättvist, jag vet att det finns mååååååånga som har det mycket värre än mig men det är inget som får mig att må bättre.
Har fixat advent hemma idag, detta är en period som jag ÄLSKAR men inte ens det får mig att känna mig glad.
Hoppas detta är övergående, vet att det är det men att det blir bättre snart!
Hatar, hatar, hatar att må såhär: TOM, ledsen, bitter, det gör ont!
Tänker på er alla bloggisar å håller mina tummar, vill så gärna att det ska gå bra för er. Lider så med er där det inte har gått så bra, IGEN!
Många kramar!
/Lilla Jag!
tisdag 23 november 2010
3 steg.
Måste vara tömd på blod nu. Fick lämna nio rör blod idag. Vi har varit hos läkaren och pratat om framtiden. Klokare??? Njaaaa, inte riktigt.
Steg 1: Lämnade som sagt en massa blod för 14 olika tester, det jag vet är koll av kromosomfel, det fick sambon också göra(ett ynka...) Vad alla de andra var för vet jag inte, försökte tyda lapparna men det var rena rappakaljan.
Steg 2: Börja att prata om hur vi vill gå vidare. IVF eller äggdonation. det beror ju lite på vad de kommer fram till av alla prover. Sambon och jag är fortfarande mera inne på IVF men inte våran läkare. Vi får nog sätta oss neroch läsa lite mera om donation. Adoption är ju inte heller helt uteslutet men ligger lite längre ner på våran lista då vi tyvärr fick uppfattningen från personen vi pratade med att vi är "gamla". Mycket att fundera på med andra ord.
Steg 3: Träffa läkaren igen den 11 januari, proverna kommer inte att vara klara innan dess... Skulle nått svar komma tillbaka och inte se bra ut så hör hon av sig direkt.
Nu ska vi väl ha bestämt oss för hur vi vill gå vidare, självklart utifrån provsvaren.
Januari känns jättelångt men det är det ju inte. Vi hade ju ändå tänkt vänta tills efter nyår. Funderar lite på att ta kontakt med kuratorn som finns knyten till kvinnokliniken, känner ibland att det skulle vara skönt att prata med någon. Tror att jag går å grubblar men än vad jag själv tror...
Kram på er alla där ute!
/Lilla jag!
Steg 1: Lämnade som sagt en massa blod för 14 olika tester, det jag vet är koll av kromosomfel, det fick sambon också göra(ett ynka...) Vad alla de andra var för vet jag inte, försökte tyda lapparna men det var rena rappakaljan.
Steg 2: Börja att prata om hur vi vill gå vidare. IVF eller äggdonation. det beror ju lite på vad de kommer fram till av alla prover. Sambon och jag är fortfarande mera inne på IVF men inte våran läkare. Vi får nog sätta oss neroch läsa lite mera om donation. Adoption är ju inte heller helt uteslutet men ligger lite längre ner på våran lista då vi tyvärr fick uppfattningen från personen vi pratade med att vi är "gamla". Mycket att fundera på med andra ord.
Steg 3: Träffa läkaren igen den 11 januari, proverna kommer inte att vara klara innan dess... Skulle nått svar komma tillbaka och inte se bra ut så hör hon av sig direkt.
Nu ska vi väl ha bestämt oss för hur vi vill gå vidare, självklart utifrån provsvaren.
Januari känns jättelångt men det är det ju inte. Vi hade ju ändå tänkt vänta tills efter nyår. Funderar lite på att ta kontakt med kuratorn som finns knyten till kvinnokliniken, känner ibland att det skulle vara skönt att prata med någon. Tror att jag går å grubblar men än vad jag själv tror...
Kram på er alla där ute!
/Lilla jag!
söndag 21 november 2010
Bakis
Det var längesen jag låg seg i soffan efter en kväll med massor av vin. Igår var vi hemma hos underbart underbara vänner som bjöd på en fantastisk tre rätters middag och det blev ganska mycket vin. Jag tillåmed feströkte....... Blä känns det idag men igår var det så skönt att bara vara sitt gamla jag för några timmar. Mycket prat och en del tårar blev det. Så idag ska jag försöka att bara tillåta mig att sega i soffan utan dåligt samvete för gårdagen var nått jag behövde.
Hoppas ni alla får en bra söndag. Jag håller mina tummar för er alla. Ni finns i mina tankar.
Kramen!
/Lilla Jag!
Hoppas ni alla får en bra söndag. Jag håller mina tummar för er alla. Ni finns i mina tankar.
Kramen!
/Lilla Jag!
fredag 19 november 2010
Drömmer
Igår var jag så positiv å uppåt, det känns inte riktigt lika bra idag :( Men jag har kommit på vad det är som gör det och när jag bearbetar stora delar av min sorg, när jag sover...... Jag har alltid drömt mycket men sen några nätter innan missfallet har jag drömt varje natt om: missfall, föda barn, vara gravid, andras graviditeter, andras barn och som i natt, barn som far illa då föräldrarna inte tar hand om dem. Fy vad jobbigt det var i morse. Jag tror jag gråter vissa nätter också, på en natt kan jag drömma om många olika fall. Är det ett sätt för det undermedvetna att bearbeta?
Först när jag vaknade var jag inte ett dugg sugen på att åka på vårat lilla äventyr men det är nog bättre att göra nått än att bara sitta hemma å deppa. Snart åker vi iaf, ska bli skönt.
Ha en underbar dag mina vänner.
Kramar!
/Lilla Jag!
Först när jag vaknade var jag inte ett dugg sugen på att åka på vårat lilla äventyr men det är nog bättre att göra nått än att bara sitta hemma å deppa. Snart åker vi iaf, ska bli skönt.
Ha en underbar dag mina vänner.
Kramar!
/Lilla Jag!
torsdag 18 november 2010
Bättre å bättre
Det är väldigt skönt att ha varit sjukskriven, och att vi har varit det båda två. Vi har pratat mycket om framtiden och om det som hänt. Igår åkte vi runt lite i trakten och såg oss omkring, idag har vi bara pyst hemma, STÄDAT, å det var verkligen välbehövligt efter att inte ha gjort många knop på länge. Rent hus = glad Lilla Jag! I morgon funderar vi på att åka till grannstaden å bara strosa runt, äta lunch och kanske shoppa lite :)
Vi mår bättre å bättre för varje dag. Ibland kommer det över mig och jag blir låg ett tag men det går över. Visst ligger det alltid och mal i bakhuvudet men det är inte det som styr livet.
Nu ser jag framemot nästa tisdag när vi ska träffa läkaren igen och börja på framtidsplanerna. Om hon tycker att vi har en lite chans på IVF igen kommer vi nog att göra det. Funderar lite på att byta klinik, det är absolut inget fel på Falun, de har varit superduper där men vi har en klinik lite närmare som skulle underlätta i resväg och det kanske är bra med en liten nystart, psykiskt iaf.... En ordentlig utredning är väl början kan man tycka.
Kram på er!
/Lilla Jag!
Vi mår bättre å bättre för varje dag. Ibland kommer det över mig och jag blir låg ett tag men det går över. Visst ligger det alltid och mal i bakhuvudet men det är inte det som styr livet.
Nu ser jag framemot nästa tisdag när vi ska träffa läkaren igen och börja på framtidsplanerna. Om hon tycker att vi har en lite chans på IVF igen kommer vi nog att göra det. Funderar lite på att byta klinik, det är absolut inget fel på Falun, de har varit superduper där men vi har en klinik lite närmare som skulle underlätta i resväg och det kanske är bra med en liten nystart, psykiskt iaf.... En ordentlig utredning är väl början kan man tycka.
Kram på er!
/Lilla Jag!
tisdag 16 november 2010
Sjukskriven
Var till läkaren idag. Hon gjorde en undersökning och det såg ut som kroppen tar hand om problemet själv, jag behöver inte nån skrapning. Det är ju nått positivt.
Hon sjukskrev mig till nästa tors.... Detta är första gången jag blivit sjukskriven av en läkare. Vi får se hur länge jag klarar av att vara hemma men resten av denna vecka ska nog gå bra, dessutom har jag väldigt ont i magen fortfarande så det är nog bra med vila.
Hon tyckte också att det var jättedumt att de inte kan sjukskriva papporna, de mår ju också dåligt, men enligt försäkringskassan räknas inte det, men sambon kommer att sjukskriva sig själv resten av veckan. Vi får se vad vi hittar på dessa dagar. Jag ska ta det lugnt men vi ska iaf försöka hitta på nått mysigt ihop.
Vi ska tillbaka nästa vecka och prata om framtiden, har inte gett upp än!!!!!
Kramen
/Lilla Jag!
Hon sjukskrev mig till nästa tors.... Detta är första gången jag blivit sjukskriven av en läkare. Vi får se hur länge jag klarar av att vara hemma men resten av denna vecka ska nog gå bra, dessutom har jag väldigt ont i magen fortfarande så det är nog bra med vila.
Hon tyckte också att det var jättedumt att de inte kan sjukskriva papporna, de mår ju också dåligt, men enligt försäkringskassan räknas inte det, men sambon kommer att sjukskriva sig själv resten av veckan. Vi får se vad vi hittar på dessa dagar. Jag ska ta det lugnt men vi ska iaf försöka hitta på nått mysigt ihop.
Vi ska tillbaka nästa vecka och prata om framtiden, har inte gett upp än!!!!!
Kramen
/Lilla Jag!
måndag 15 november 2010
Hur känns det?
Ja, det är en bra fråga. Jag vet inte riktigt. Ibland går det bra, ibland vill jag bara lägga mig å dra täcket över huvudet och aldrig titta fram. Hade lite ångest för att gå till jobbet idag men det gick bra.
I morgon ska vi träffa läkaren, sen får vi på allvar ta tag i frågan: HUR GÅR VI VIDARE??? Hoppas det inte är kört för oss, vi har ju fått lite sånna vibbar tidigare.... Det är väl vad som snurrar i huvudet på oss båda just nu. Ett beslut har vi iaf tagit, vi ska ligga lågt över jul och nyår. Vid första missfallet körde vi igång så fort vi kunde å det kändes inte riktigt bra, kroppen hade inte kommit ikapp, vilat upp sig ordentligt. Tror att både kropp och själ behöver lite semester från hormonbehandlingar, VUL, blodprover, ÄP och det eviga väntan och oron....
Som jag sagt tidigare så läser jag era bloggar, håller mina tummar, gläds och sörjer(gråter) med er i det ni skriver men jag orkar inte alltid kommentera. Jag är så glad för alla styrkekramar jag har fått, jag känner ett så otroligt stort stöd. Ni betyder så mycket. Det känns som jag iaf börjar komma tillbaka så snart är jag där med mina kommentarer igen :) Jag har fått en jättefin award av Ellen jag för den vidare snart.
Kramar till er alla!
/Lilla Jag!
I morgon ska vi träffa läkaren, sen får vi på allvar ta tag i frågan: HUR GÅR VI VIDARE??? Hoppas det inte är kört för oss, vi har ju fått lite sånna vibbar tidigare.... Det är väl vad som snurrar i huvudet på oss båda just nu. Ett beslut har vi iaf tagit, vi ska ligga lågt över jul och nyår. Vid första missfallet körde vi igång så fort vi kunde å det kändes inte riktigt bra, kroppen hade inte kommit ikapp, vilat upp sig ordentligt. Tror att både kropp och själ behöver lite semester från hormonbehandlingar, VUL, blodprover, ÄP och det eviga väntan och oron....
Som jag sagt tidigare så läser jag era bloggar, håller mina tummar, gläds och sörjer(gråter) med er i det ni skriver men jag orkar inte alltid kommentera. Jag är så glad för alla styrkekramar jag har fått, jag känner ett så otroligt stort stöd. Ni betyder så mycket. Det känns som jag iaf börjar komma tillbaka så snart är jag där med mina kommentarer igen :) Jag har fått en jättefin award av Ellen jag för den vidare snart.
Kramar till er alla!
/Lilla Jag!
fredag 12 november 2010
5 timmar på akuten
Nu har vi spenderat 5 timmar på akuten..... Roligare kan man ha en fredagskväll. Smärtorna blev för starka, jag tog Panodil och Diklofenak men det hjälpte inte. Men nu är det konstaterat: missfall, läkaren såg inte ens en hinnsäck.
Jaja, nu vet vi iaf och får gå vidare därifrån. Helgen kommer att bestå av sorgearbete och att bara ta hand om varandra. Sambon bröt också ihop idag, det är lätt att glömma att detta är lika psykiskt jobbigt för dem.
Han berättade för sina föräldrar idag, de tog det jättebra. I morgon ska jag berätta för mamma, saknar henne väldigt mycket just nu.
Nu blir det att krypa i säng, först ska jag ta fyra Cytotec vaginalt, de ska hjälpa till att få ut det sista.
Tack ännu en gång för allt stöd. Det hjälper så otroligt mycket.
Kramisar
/Lilla Jag!
Jaja, nu vet vi iaf och får gå vidare därifrån. Helgen kommer att bestå av sorgearbete och att bara ta hand om varandra. Sambon bröt också ihop idag, det är lätt att glömma att detta är lika psykiskt jobbigt för dem.
Han berättade för sina föräldrar idag, de tog det jättebra. I morgon ska jag berätta för mamma, saknar henne väldigt mycket just nu.
Nu blir det att krypa i säng, först ska jag ta fyra Cytotec vaginalt, de ska hjälpa till att få ut det sista.
Tack ännu en gång för allt stöd. Det hjälper så otroligt mycket.
Kramisar
/Lilla Jag!
Nu verkar det vara ett faktum
Missfallet verkar vara på intågandet :( Började med värk och lite rosa igår som har ökat till mycket värk och rött idag. Just nu ligger jag i soffan men en varm vetekudde(inga brännsår hoppas jag....). Ringde gynakuten på sjukhuset men de tyckte jag skulle avvakta och ta panodil och diklofenak...... Men inte vill jag äta några värktabletter innan jag med säkerhet vet att det inte finns något foster där inne, sa detta till barnmorskan jag pratade med men hon menade att det var ett missfall så det var ingen fara...... Hmmmm!
Detta är nu vårat tredje missfall i ungefär samma vecka, så efter detta får de verkligen göra en fullständig undersökning på mig, inte bara skylla på min ålder. Det är ju viktigt för oss att veta hur vi ska gå vidare. Nu blir det ju till att betala själva.
Jag har nog inte tagit till mig detta psykiskt än, vill nog inte ge upp hoppet för jag känner mig bara tom, tom, tom. Jag kan fortfarande inte gråta. Det har inte kommit många tårar sen i måndags när vi fick beskedet. Blir väl ett sammanbrott snart.
På söndag skulle vi ha firat svärmor här hemma, hon har fyllt år. Nu kommer jag inte att orka med att fixa nått kalas. Våra föräldrar vet inget å nu har vi funderingar på att berätta allt. Det känns som vi har ljugit och kommit med dåliga ursäkter lite för länge nu. Att ringa mamma(bor inte här) och berätta kan vara det som gör att jag bryter ihop, på gott eller ont. Kanske ber min syster att berätta. Fegt?
Varför händer detta oss? Är inte vi värda att bli föräldrar? Detta får verkligen inte självförtroendet att växa.
Det blir inte många kommentarer och inlägg från mig just nu men jag läser allt ni skriver både era egna bloggar och era underbara kommentarer som hjälper så mycket.
Superduperkramen!!!!!!!!!!!!!!
/Lilla Jag!
Detta är nu vårat tredje missfall i ungefär samma vecka, så efter detta får de verkligen göra en fullständig undersökning på mig, inte bara skylla på min ålder. Det är ju viktigt för oss att veta hur vi ska gå vidare. Nu blir det ju till att betala själva.
Jag har nog inte tagit till mig detta psykiskt än, vill nog inte ge upp hoppet för jag känner mig bara tom, tom, tom. Jag kan fortfarande inte gråta. Det har inte kommit många tårar sen i måndags när vi fick beskedet. Blir väl ett sammanbrott snart.
På söndag skulle vi ha firat svärmor här hemma, hon har fyllt år. Nu kommer jag inte att orka med att fixa nått kalas. Våra föräldrar vet inget å nu har vi funderingar på att berätta allt. Det känns som vi har ljugit och kommit med dåliga ursäkter lite för länge nu. Att ringa mamma(bor inte här) och berätta kan vara det som gör att jag bryter ihop, på gott eller ont. Kanske ber min syster att berätta. Fegt?
Varför händer detta oss? Är inte vi värda att bli föräldrar? Detta får verkligen inte självförtroendet att växa.
Det blir inte många kommentarer och inlägg från mig just nu men jag läser allt ni skriver både era egna bloggar och era underbara kommentarer som hjälper så mycket.
Superduperkramen!!!!!!!!!!!!!!
/Lilla Jag!
torsdag 11 november 2010
Läs detta!
Tack igen alla vänner för era kommentarer, ni ger mig så mycket. Tyvärr orkar jag inte skriva så mycket just nu, jag följer era bloggar men kanske inte kommenterar så mycket men jag tänker verkligen på er och gläds med er och sörjer med er.
Idag fick jag ett mail av en otroligt kär vän som själv har gått igenom denna karusell och lyckats få en underbar prinsessa. När hon var inne i allt läste hon detta på nätet(hon tror att det var på Familjeliv) och sparde det. Det är långt men så bra, så sant. LÄS DETTA!
VILL DU FÖRSÖKA FÖRSTÅ HUR MAN KAN KÄNNA DET?
Jag vill gärna dela mina känslor angående ofrivillig barnlöshet med dig, för jag vill att du försöker förstå min kamp. Denna kamp har väckt starka känslor inom mig och det kan vara lätt för andra att misstolka det jag visar utåt. Genom att dela med mig av mina tankar hoppas jag att jag själv blir bättre på att klara av min kamp och att du kanske kan förstå mig lättare.
Kanske skulle du beskriva mig så här: fixerad, deppig, hjälplös, avundsjuk, allvarlig, orolig, aggressiv, lättirriterad och cynisk. De ord jag vill sätta på mina känslor är förvirrad, stressad, rädd, frustrerad, skyldig, arg och ledsen.
Jag känner mig förvirrad, för jag har alltid trott att jag var fertil. I alla år har jag skyddat mig för att undvika att bli gravid och när vi nu vill ha ett barn så visar det sig att det inte går.
Jag känner mig stressad. Vi försökte få barn en lång tid innan vi var tvungna att inse att vi hade problem. Efter det fick vi vänta för att få tid hos doktorn, för att få tid för den ena undersökningen efter den andra, för att vänta på provsvar, för att vänta på mensen, för att vänta på rätt dag i menscykeln... tiden går och jag blir äldre. Kommer jag någonsin hinna bli mamma? Kommer jag/vi orka?
Jag är rädd. Allt känns plötsligt så osäkert- kommer vi att få reda på att vi aldrig kan bli föräldrar? Tänk om någon av oss har en allvarlig sjukdom? Vilken medicin måste jag ta? Kommer jag få biverkningar? Vilka undersökningar måste jag gå igenom? Kommer de att göra ont?
Jag känner mig ensam. Jag blir ständigt påmind om att vi inte fungerar som andra. Arbetskamrater, vänner och släktingar blir gravida. Bebisar och mammor med barnvagnar, gravida finns plötsligt överallt.
Jag kan ibland känna skuld. Kanske är det ett fel hos mig som gör att vi inte kan få barn så lätt. Kommer min partner vilja leva med mig ändå? Mina föräldrar pratar om barnbarn men jag kanske kan inte ge dem några... Jag känner mig misslyckad och okvinnlig.
Jag blir lätt arg. Tyvärr riktas min ilska ibland åt fel håll. Det jag är arg över är min kropp, som inte fungerar som den ska. Jag kan bli arg på min partner som inte verkar känna på samma sätt som jag när det gäller ofrivillig barnlöshet. Jag blir arg på vårdpersonal som jag kan tycka vara opersonliga och nonchalanta ibland, fastän jag vet att de gör allt de kan för att hjälpa oss. Jag blir arg för att våra möjligheter att få barn begränsas av vår ekonomi. Ett privatförsök kostar 25 000 och kanske behöver vi fler försök. Jag blir arg för att allt tar så lång tid- min behandling måste vänta för att det är semestertider eller för att det är ett års kö.
Jag blir arg eftersom barnlösheten tar så mycket kraft ifrån mig- kraft från att vara en trevlig vän, en kärleksfull partner, en energisk arbetskamrat...
Jag blir arg när jag ser unga gravida kvinnor som kedjeröker eller hör om en elev som just gjort sin andra abort för att hon struntat i att skydda sig än en gång.
Jag känner mig arg när jag möter andra människors syn på vår barnlöshet. Alla verkar ha enkla lösningar. Alla verkar säga för mycket och veta för lite.
Jag känner mig ledsen. Jag har alltid trott att jag skulle bli mamma och nu känns framtiden så osäker. Vilken mening har mitt liv om jag inte kan få barn och fostra dem? Vänner med barn umgås gärna med andra föräldrar och det gör mig ledsen att vi inte känner oss lika eftertraktade.
Jag gråter mycket och kan samtidigt känna skuld för att jag gör det. Men jag känner allt som händer i min kropp och varje mens blir det månatliga bekräftandet på vårt misslyckande, varje månad känner jag en sorg.
Min barnlöshet påverkar förhållandet till andra. Du kan hjälpa mig på följande sätt:
Fråga mycket i stället för att bara att bara ge goda råd. Jämför oss inte med andra människor som haft svårt att få barn men som fick ett barn så fort de adopterat- alla fall är unika och de hade kanske inte det medicinska problem som vi har.
Om du vill låta mig berätta, så ta verkligen tid till det. Det är känsliga privata saker som jag avslöjar och det känns bra att veta att du inte måste rusa iväg inom tio minuter
Respektera mina åsikter. Du kanske inte alltid håller med mig men du måste lita på att vi gått igenom alla alternativ och övervägt alla möjligheter innan vi fattat beslut. Ifrågasätt inte våra beslut utan stötta oss i stället.
Om du känner dig lite obekväm och är rädd för att säga fel saker så berätta det för mig. Fråga hur mycket jag vill prata om barnlösheten och få mig att känna att jag kan ta upp det när jag behöver ditt stöd.
Försök vara taktfull. Ibland kanske jag kan skämta om vår barnlöshet men det innebär inte att det känns roligt om andra gör det. Förenkla inte våra upplevelser genom att skämta om att vi kan få låna dina jobbiga ungar.
Skaffa dig information. Är du en nära vän eller familjemedlem kan du söka information på tex internet eller på biblioteket. Det känns bättre om du baserar dina frågor och påståenden på fakta och inte på okunskap. Tips om att jag ska slappna av för att få barn är inte tex inte så bra för någon barnlös och allra minst för en som kanske inte har någon passage i äggledarna.
Var tålmodig. Jag kanske fortfarande är deppig och ledsen om två år. Allt tar tid och min sorg blir inte mindre utan tvärtom. Jag hoppas att du låter mig ha alla mina olika känslor, även positiva sådana.
Dela din styrka med mig. Mitt självförtroende har fått sig en törn och jag bli glad när du säger att jag är duktig som klarar av allt.
Ta mig med på en trevlig shoppingtur eller en kul lunchdate så att jag kan glömma våra strävanden ibland.
Men acceptera när jag vill vara ensam, det handlar inte om att jag inte vill träffa dig eller andra, det handlar om att jag inte orkar vara social, att jag är sårbar och inte har kontroll över mig själv och mina känslor.
SAKER MAN GÄRNA VILL HÖRA
Att du är genuint intresserad av hur det går till och hur det fungerar med IVF. Men fråga inte samma fråga fem gånger för det får en att känna att man är en slags sensation, ngt som avviker. Anhöriga kan läsa på om IVF och så kan man kanske föra ett samtal om hur behandlingen går till- ofta är det ju det man funderar på mest själv.
Om du frågar hur det är bör du också vara beredd på att ta att man inte alltid mår så bra- det är en berg- och dalbana att vara ofrivillgt barnlös, man gråter mycket... Om du frågar så låt mig och min man välja hur mycket vi vill berätta. Kanske är det naturligt att vi vill berätta mer för våra närmaste än för en arbetskamrat till exempel.
Tack för att du vill försöka förstå!
______________________________________________________________________________
Kramar
/Lilla Jag!
Idag fick jag ett mail av en otroligt kär vän som själv har gått igenom denna karusell och lyckats få en underbar prinsessa. När hon var inne i allt läste hon detta på nätet(hon tror att det var på Familjeliv) och sparde det. Det är långt men så bra, så sant. LÄS DETTA!
VILL DU FÖRSÖKA FÖRSTÅ HUR MAN KAN KÄNNA DET?
Jag vill gärna dela mina känslor angående ofrivillig barnlöshet med dig, för jag vill att du försöker förstå min kamp. Denna kamp har väckt starka känslor inom mig och det kan vara lätt för andra att misstolka det jag visar utåt. Genom att dela med mig av mina tankar hoppas jag att jag själv blir bättre på att klara av min kamp och att du kanske kan förstå mig lättare.
Kanske skulle du beskriva mig så här: fixerad, deppig, hjälplös, avundsjuk, allvarlig, orolig, aggressiv, lättirriterad och cynisk. De ord jag vill sätta på mina känslor är förvirrad, stressad, rädd, frustrerad, skyldig, arg och ledsen.
Jag känner mig förvirrad, för jag har alltid trott att jag var fertil. I alla år har jag skyddat mig för att undvika att bli gravid och när vi nu vill ha ett barn så visar det sig att det inte går.
Jag känner mig stressad. Vi försökte få barn en lång tid innan vi var tvungna att inse att vi hade problem. Efter det fick vi vänta för att få tid hos doktorn, för att få tid för den ena undersökningen efter den andra, för att vänta på provsvar, för att vänta på mensen, för att vänta på rätt dag i menscykeln... tiden går och jag blir äldre. Kommer jag någonsin hinna bli mamma? Kommer jag/vi orka?
Jag är rädd. Allt känns plötsligt så osäkert- kommer vi att få reda på att vi aldrig kan bli föräldrar? Tänk om någon av oss har en allvarlig sjukdom? Vilken medicin måste jag ta? Kommer jag få biverkningar? Vilka undersökningar måste jag gå igenom? Kommer de att göra ont?
Jag känner mig ensam. Jag blir ständigt påmind om att vi inte fungerar som andra. Arbetskamrater, vänner och släktingar blir gravida. Bebisar och mammor med barnvagnar, gravida finns plötsligt överallt.
Jag kan ibland känna skuld. Kanske är det ett fel hos mig som gör att vi inte kan få barn så lätt. Kommer min partner vilja leva med mig ändå? Mina föräldrar pratar om barnbarn men jag kanske kan inte ge dem några... Jag känner mig misslyckad och okvinnlig.
Jag blir lätt arg. Tyvärr riktas min ilska ibland åt fel håll. Det jag är arg över är min kropp, som inte fungerar som den ska. Jag kan bli arg på min partner som inte verkar känna på samma sätt som jag när det gäller ofrivillig barnlöshet. Jag blir arg på vårdpersonal som jag kan tycka vara opersonliga och nonchalanta ibland, fastän jag vet att de gör allt de kan för att hjälpa oss. Jag blir arg för att våra möjligheter att få barn begränsas av vår ekonomi. Ett privatförsök kostar 25 000 och kanske behöver vi fler försök. Jag blir arg för att allt tar så lång tid- min behandling måste vänta för att det är semestertider eller för att det är ett års kö.
Jag blir arg eftersom barnlösheten tar så mycket kraft ifrån mig- kraft från att vara en trevlig vän, en kärleksfull partner, en energisk arbetskamrat...
Jag blir arg när jag ser unga gravida kvinnor som kedjeröker eller hör om en elev som just gjort sin andra abort för att hon struntat i att skydda sig än en gång.
Jag känner mig arg när jag möter andra människors syn på vår barnlöshet. Alla verkar ha enkla lösningar. Alla verkar säga för mycket och veta för lite.
Jag känner mig ledsen. Jag har alltid trott att jag skulle bli mamma och nu känns framtiden så osäker. Vilken mening har mitt liv om jag inte kan få barn och fostra dem? Vänner med barn umgås gärna med andra föräldrar och det gör mig ledsen att vi inte känner oss lika eftertraktade.
Jag gråter mycket och kan samtidigt känna skuld för att jag gör det. Men jag känner allt som händer i min kropp och varje mens blir det månatliga bekräftandet på vårt misslyckande, varje månad känner jag en sorg.
Min barnlöshet påverkar förhållandet till andra. Du kan hjälpa mig på följande sätt:
Fråga mycket i stället för att bara att bara ge goda råd. Jämför oss inte med andra människor som haft svårt att få barn men som fick ett barn så fort de adopterat- alla fall är unika och de hade kanske inte det medicinska problem som vi har.
Om du vill låta mig berätta, så ta verkligen tid till det. Det är känsliga privata saker som jag avslöjar och det känns bra att veta att du inte måste rusa iväg inom tio minuter
Respektera mina åsikter. Du kanske inte alltid håller med mig men du måste lita på att vi gått igenom alla alternativ och övervägt alla möjligheter innan vi fattat beslut. Ifrågasätt inte våra beslut utan stötta oss i stället.
Om du känner dig lite obekväm och är rädd för att säga fel saker så berätta det för mig. Fråga hur mycket jag vill prata om barnlösheten och få mig att känna att jag kan ta upp det när jag behöver ditt stöd.
Försök vara taktfull. Ibland kanske jag kan skämta om vår barnlöshet men det innebär inte att det känns roligt om andra gör det. Förenkla inte våra upplevelser genom att skämta om att vi kan få låna dina jobbiga ungar.
Skaffa dig information. Är du en nära vän eller familjemedlem kan du söka information på tex internet eller på biblioteket. Det känns bättre om du baserar dina frågor och påståenden på fakta och inte på okunskap. Tips om att jag ska slappna av för att få barn är inte tex inte så bra för någon barnlös och allra minst för en som kanske inte har någon passage i äggledarna.
Var tålmodig. Jag kanske fortfarande är deppig och ledsen om två år. Allt tar tid och min sorg blir inte mindre utan tvärtom. Jag hoppas att du låter mig ha alla mina olika känslor, även positiva sådana.
Dela din styrka med mig. Mitt självförtroende har fått sig en törn och jag bli glad när du säger att jag är duktig som klarar av allt.
Ta mig med på en trevlig shoppingtur eller en kul lunchdate så att jag kan glömma våra strävanden ibland.
Men acceptera när jag vill vara ensam, det handlar inte om att jag inte vill träffa dig eller andra, det handlar om att jag inte orkar vara social, att jag är sårbar och inte har kontroll över mig själv och mina känslor.
SAKER MAN GÄRNA VILL HÖRA
Att du är genuint intresserad av hur det går till och hur det fungerar med IVF. Men fråga inte samma fråga fem gånger för det får en att känna att man är en slags sensation, ngt som avviker. Anhöriga kan läsa på om IVF och så kan man kanske föra ett samtal om hur behandlingen går till- ofta är det ju det man funderar på mest själv.
Om du frågar hur det är bör du också vara beredd på att ta att man inte alltid mår så bra- det är en berg- och dalbana att vara ofrivillgt barnlös, man gråter mycket... Om du frågar så låt mig och min man välja hur mycket vi vill berätta. Kanske är det naturligt att vi vill berätta mer för våra närmaste än för en arbetskamrat till exempel.
Tack för att du vill försöka förstå!
______________________________________________________________________________
Kramar
/Lilla Jag!
tisdag 9 november 2010
Ni är bäst!
Tack för att ni finns och alla fina kommentarer jag fått. Ni är sånt stöd. Jag är så glad att jag började blogga, vet inte hur jag skulle klarat detta utan er! Även om inte alla vi sitter i samma båt så har ni sådan otrolig förståelse och kan sätta er in i min smärta. Ni är bäst!
Men sen finns det några runt mig som säger saker som: Tänk att då är det nog nått som är fel på fostret så det är bättre nu än senare.... Eller: Du är nog snart gravid igen..... VILL SLÅ!!!!!! Håll tysta! men man bara flinar å nickar lite....
Annars känns det mycket bättre idag. Hoppet börjar komma smygande. Sambon ringde idag för att försöka få en tidigare tid för VUL men tyvärr är de borta både idag och i morgon så det ser mörkt ut, vi får nog snällt vänta tills på tis.
Jag är jättesnorig igen, mår inte dåligt men har en snorfabrik i skallen...... Detta gör att ingen funderar över att jag kanske ser lite låg ut ;) Kollegorna närmast mig och min chef vet vad som hänt och det känns väldigt skönt. De är väldigt stöttande men låter mig ändå vara ifred.
STOOOOOORA KRAMEN till er alla!
/Lilla Jag!
Men sen finns det några runt mig som säger saker som: Tänk att då är det nog nått som är fel på fostret så det är bättre nu än senare.... Eller: Du är nog snart gravid igen..... VILL SLÅ!!!!!! Håll tysta! men man bara flinar å nickar lite....
Annars känns det mycket bättre idag. Hoppet börjar komma smygande. Sambon ringde idag för att försöka få en tidigare tid för VUL men tyvärr är de borta både idag och i morgon så det ser mörkt ut, vi får nog snällt vänta tills på tis.
Jag är jättesnorig igen, mår inte dåligt men har en snorfabrik i skallen...... Detta gör att ingen funderar över att jag kanske ser lite låg ut ;) Kollegorna närmast mig och min chef vet vad som hänt och det känns väldigt skönt. De är väldigt stöttande men låter mig ändå vara ifred.
STOOOOOORA KRAMEN till er alla!
/Lilla Jag!
måndag 8 november 2010
Tårar
Känns som ögonen snart svämmar över men inga tårar kommer. Kommer det att kännas såhär ända tills nästa tisdag? Blir det bättre? Kommer jag att bryta ihop? Om det blir ett missfall hur kommer jag då att reagera? Hur kan nån som aldrig upplevt detta säga att de förstår hur jag mår?
Tack för all peppning och underbara kommentarer. Ni är ett sånt fantastiskt stöd. Här behöver jag inte låtsas att det är ok, att jag är stark.
Kramen!
/Lilla Jag!
Tack för all peppning och underbara kommentarer. Ni är ett sånt fantastiskt stöd. Här behöver jag inte låtsas att det är ok, att jag är stark.
Kramen!
/Lilla Jag!
Fortsatt väntan och oro
Gick inte så bra idag..... Kl 13.00 var det dax för VUL, shit så nervös jag var. Dr Z hittade två äggblåsor ett som var tomt och ett med ett foster i. Hjärtat slog men alldeles för sakta...................................... Att det inte skulle vara två hade vi ställt in oss på men det som finns kunde väl få vara bra! Vad säger man? Jag har inga ord för hur jag känner, kan inte gråta, hjärtat är i tusen bitar och huvudet värker som aldrig förr.
Jag vet att det inte är kört men läkaren lät inte så positiv, missfallsrisken är stor. HELVETE!
Just nu känns allt bara SKIT, men från å med i morgon ska jag försöka att vara lite mera positiv, måste för att orka med allt.
Nästa tisdag ska vi på koll igen, så det är bara att ha tålamod och snällt vänt ett tag till. Fy f-n på ren svenska vad jag är trött på att inget veta och att gå med ständig oro.
Det är full rulle på jobbet men det kanske är bra så jag får annat att tänka på.
Sambon mår inte heller nått vidare, jag hör hur han suckar emellanåt.
Får skriva mera en annan dag när jag förhoppningsvis fått lite ordning på mina känslor.
Kram på er!
/Lilla Jag!
Ps. tar bort babyticker tills jag vet mera. Vidskeplig? Kanske!?!?
Jag vet att det inte är kört men läkaren lät inte så positiv, missfallsrisken är stor. HELVETE!
Just nu känns allt bara SKIT, men från å med i morgon ska jag försöka att vara lite mera positiv, måste för att orka med allt.
Nästa tisdag ska vi på koll igen, så det är bara att ha tålamod och snällt vänt ett tag till. Fy f-n på ren svenska vad jag är trött på att inget veta och att gå med ständig oro.
Det är full rulle på jobbet men det kanske är bra så jag får annat att tänka på.
Sambon mår inte heller nått vidare, jag hör hur han suckar emellanåt.
Får skriva mera en annan dag när jag förhoppningsvis fått lite ordning på mina känslor.
Kram på er!
/Lilla Jag!
Ps. tar bort babyticker tills jag vet mera. Vidskeplig? Kanske!?!?
söndag 7 november 2010
Nervös!
I morgon är det dax för "domen" känns det som, VUL v.8 (7+3 i morgon). Förra gången vi kom såhär långt tror jag vi var iväg en vecka tidigare. Jag är sååååååååå nervös. I morgon kommer det nog att bli många tårar, hoppas de är av lättnad, hur ska jag orka med nått annat??? Ska bli spännande att se hur psykiskt närvarande jag kommer att vara på jobbet i morgom förmiddag ;) Vi ska iväg kl 13 HUA vad timmarna kommer att sega sig fram. Hoppas verkligen att jag kommer att kunna sova nått inatt.
Det som oroar mig mest är (som jag sagt tidigare) att jag inte tycker att jag känner nått längre.
Jaja, inte mycket jag kan göra längre än att hålla tummarna.
Funderar på att lägga mig i badet och försöka slappna av lite. Tyvärr ska man ju inte bada så varmt just nu och det är ju det sköna med att bada men det blir skönt ändå, hoppas jag...
Fortsättning kommer i morgon!
Kramar till er cybervänner.
/Lilla Jag!
Det som oroar mig mest är (som jag sagt tidigare) att jag inte tycker att jag känner nått längre.
Jaja, inte mycket jag kan göra längre än att hålla tummarna.
Funderar på att lägga mig i badet och försöka slappna av lite. Tyvärr ska man ju inte bada så varmt just nu och det är ju det sköna med att bada men det blir skönt ändå, hoppas jag...
Fortsättning kommer i morgon!
Kramar till er cybervänner.
/Lilla Jag!
lördag 6 november 2010
Många funderingar.
Upp som en sol och ner som en pannkaka, så känns det just nu. Ena stunden pratar vi namn, gravidmage, symptomer barnrum mm nästa stund tycker jag inte att jag har några symptomer alls, får för mig att det inte är något där inne........ Herregud, snart lägger väl sambon in mig på psyket. Att han står ut med mina svängningar. Han är min trygghet, mitt hjärta. Tänker på Jag vill jag kan jag vågar som går igenom detta ensam. Du är lite av min hjälte just nu. GO GIRL!!!!!
Igår fick jag veta(via sambon) om ett par som vi umgås med ska ha barn igen. Det känns rätt ok, jag visste att hon ville ha barn tätt. Hon är nu i v.19 så de har gjort fostervattensprov, det fick mig verkligen att tänka. Då jag har fyllt 40 så blir det automatiskt fostervattensprov, måste man göra det? Hur skulle man ställa sig om det inte är bra? Vill vi då ta bort det efter allt vi har gått igenom? Skulle vi älska ett barn med Downs syndrom mindre än ett "friskt" barn? Gör man i sånt fall abort för att man är rädd att det ska bli mera jobb???????? Fy vilka jobbiga tankar. Jag tror inte jag skulle kunna ta bort ett liv som växer i mig i detta läge. Finns det andra saker de kan upptäcka vid ett fostervattensprov? Det kanske är bra att göra ett så man hinner förbereda sig om nått skulle vara "fel" och att man slipperoroa sig om det ser bra ut.
Ska nu försöka njuta av min gravidmage och det underbara höstvädret. Trevlig helg på er alla underbara vänner.
Kramar!
/Lilla Jag!
Igår fick jag veta(via sambon) om ett par som vi umgås med ska ha barn igen. Det känns rätt ok, jag visste att hon ville ha barn tätt. Hon är nu i v.19 så de har gjort fostervattensprov, det fick mig verkligen att tänka. Då jag har fyllt 40 så blir det automatiskt fostervattensprov, måste man göra det? Hur skulle man ställa sig om det inte är bra? Vill vi då ta bort det efter allt vi har gått igenom? Skulle vi älska ett barn med Downs syndrom mindre än ett "friskt" barn? Gör man i sånt fall abort för att man är rädd att det ska bli mera jobb???????? Fy vilka jobbiga tankar. Jag tror inte jag skulle kunna ta bort ett liv som växer i mig i detta läge. Finns det andra saker de kan upptäcka vid ett fostervattensprov? Det kanske är bra att göra ett så man hinner förbereda sig om nått skulle vara "fel" och att man slipperoroa sig om det ser bra ut.
Ska nu försöka njuta av min gravidmage och det underbara höstvädret. Trevlig helg på er alla underbara vänner.
Kramar!
/Lilla Jag!
torsdag 4 november 2010
Babyticker
Nu har jag varit tuff å lagt in en babyticker, hade tänkt spara tills jag varit på VUL men nu kunde jag inte vänta längre....
Kram!
/Lilla Jag!
Kram!
/Lilla Jag!
Ny test ;)
Har jag blivit helt knäpp eller? Idag gjorde jag en ny gravtest...Som tur var blev det plus :) Jag oroar mig hela tiden för att det inte ska finnas nått liv därinne. Jag vet att symptomerna går upp å ner men jag känner mig inte så illamående längre och inte lika trött(förrutom idag), detta gör att jag känner efter hela tiden. Men nu ska jag förhoppningsvis hålla mig lugn tills på mån när det är dax för VUL....
Hahahaha, snacka om att det spekuleras, igår hade en annan kollega(som vet lite av vad vi håller på med) frågat en annan som vet om jag var gravid, för hon tyckte jag hade fått mage å det var citat: "skillnad på tjockmage å gravidmage". Hihihihi, även om det stämmer så är det nog mest tjockmage just nu iaf... Alla hormoner och godis och skräpmat som jag tröstat mig med.
I morgon är jag ledig =) Tänkte baka lite matbröd sen ska jag mest ta det lugnt(hoppas jag), hoppas på finväder i helgen så det kan bli några härliga skogspromenader.
Återkommer säkert med mera oro....
Tänker på er alla bloggvänner. Det är verkligen sant, jag går omkring på jobbet(går inte in på bloggen där) och funderar hur ni har det med graviditeter, ruvningar, VUL, sprayning, oro mm. Jag har en kollega som jag även umgås privat med, hon har vetat om våran resa hela tiden. Hon vet att jag bloggar men inte under vilket namn, hon är inte heller en person som läser bloggar, skulle heller inte göra nått om hon hittade detta, för henne berättar jag om er alla, era problem och framförallt om ert otroliga stöd. Kramar i massor!
/Lilla Jag!
Hahahaha, snacka om att det spekuleras, igår hade en annan kollega(som vet lite av vad vi håller på med) frågat en annan som vet om jag var gravid, för hon tyckte jag hade fått mage å det var citat: "skillnad på tjockmage å gravidmage". Hihihihi, även om det stämmer så är det nog mest tjockmage just nu iaf... Alla hormoner och godis och skräpmat som jag tröstat mig med.
I morgon är jag ledig =) Tänkte baka lite matbröd sen ska jag mest ta det lugnt(hoppas jag), hoppas på finväder i helgen så det kan bli några härliga skogspromenader.
Återkommer säkert med mera oro....
Tänker på er alla bloggvänner. Det är verkligen sant, jag går omkring på jobbet(går inte in på bloggen där) och funderar hur ni har det med graviditeter, ruvningar, VUL, sprayning, oro mm. Jag har en kollega som jag även umgås privat med, hon har vetat om våran resa hela tiden. Hon vet att jag bloggar men inte under vilket namn, hon är inte heller en person som läser bloggar, skulle heller inte göra nått om hon hittade detta, för henne berättar jag om er alla, era problem och framförallt om ert otroliga stöd. Kramar i massor!
/Lilla Jag!
tisdag 2 november 2010
Är hon gravid?
Idag frågade en kollega som inte vet att jag är gravid en kollega som vet om jag var gravid. Hon tyckte att jag var "inte riktigt med" så som man är när man är gravid, sa hon...... Hon skulle bara veta.....
Först kommer frågan: När har jag "inte varit med"? Tycker jag har koll men kanske bara är som jag tror. Andra frågan: Märks det så väl om man är gravid? Eller är det vissa som är extra lyhörda?
Helst skulle jag bara vilja skrika JA!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Det finns så många som jag skulle vilja berätta det för men vill ändå spara några veckor till.
Tror magen har växt lite, eller så är det bara gaser(för det finns det endel av, sorry.......) Svårt att veta för den var ju inte direkt platt innan ;)))
Kram!
/Lilla Jag!
Först kommer frågan: När har jag "inte varit med"? Tycker jag har koll men kanske bara är som jag tror. Andra frågan: Märks det så väl om man är gravid? Eller är det vissa som är extra lyhörda?
Helst skulle jag bara vilja skrika JA!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Det finns så många som jag skulle vilja berätta det för men vill ändå spara några veckor till.
Tror magen har växt lite, eller så är det bara gaser(för det finns det endel av, sorry.......) Svårt att veta för den var ju inte direkt platt innan ;)))
Kram!
/Lilla Jag!
måndag 1 november 2010
Dagarna kryper fram.
Just nu känns dagarna som en lång transportsträcka till VUL nästa måndag 13.00 Tänker inte på så mycket annat just nu, samtidigt som det känns väldigt nervöst. Tror aldrig jag har önskat mig nått så mycket som att det ska finnas ett litet tickande hjärta där inne.
Det har gått bra att jobba idag, illamåendet kommer mera på eftermiddagen/kvällen men hungrig är jag nästan hela tiden och får kissa ofta, jobbigast på nätterna. Jag håller mig från att dricka så mycket te och vatten på kvällarna. Vi har en Soda Streamer så jag brukar verkligen dricka mycket bubbelvatten annars.
I morgon blir det att hålla tummarna hårt för Lilla mini som ska på VUL och få se lillhjärtat :) Det är många i utav mina bloggvänner som denna vecka ska på FET el ÄP, jag håller verkligen mina tummar för er och hoppas så att denna gång ska bli eran gång.
Kramar till er alla!
/Lilla Jag!
Det har gått bra att jobba idag, illamåendet kommer mera på eftermiddagen/kvällen men hungrig är jag nästan hela tiden och får kissa ofta, jobbigast på nätterna. Jag håller mig från att dricka så mycket te och vatten på kvällarna. Vi har en Soda Streamer så jag brukar verkligen dricka mycket bubbelvatten annars.
I morgon blir det att hålla tummarna hårt för Lilla mini som ska på VUL och få se lillhjärtat :) Det är många i utav mina bloggvänner som denna vecka ska på FET el ÄP, jag håller verkligen mina tummar för er och hoppas så att denna gång ska bli eran gång.
Kramar till er alla!
/Lilla Jag!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)