lördag 6 november 2010

Många funderingar.

Upp som en sol och ner som en pannkaka, så känns det just nu. Ena stunden pratar vi namn, gravidmage, symptomer barnrum mm nästa stund tycker jag inte att jag har några symptomer alls, får för mig att det inte är något där inne........ Herregud, snart lägger väl sambon in mig på psyket. Att han står ut med mina svängningar. Han är min trygghet, mitt hjärta. Tänker på Jag vill jag kan jag vågar som går igenom detta ensam. Du är lite av min hjälte just nu. GO GIRL!!!!!
Igår fick jag veta(via sambon) om ett par som vi umgås med ska ha barn igen. Det känns rätt ok, jag visste att hon ville ha barn tätt. Hon är nu i v.19 så de har gjort fostervattensprov, det fick mig verkligen att tänka. Då jag har fyllt 40 så blir det automatiskt fostervattensprov, måste man göra det? Hur skulle man ställa sig om det inte är bra? Vill vi då ta bort det efter allt vi har gått igenom? Skulle vi älska ett barn med Downs syndrom mindre än ett "friskt" barn? Gör man i sånt fall abort för att man är rädd att det ska bli mera jobb???????? Fy vilka jobbiga tankar. Jag tror inte jag skulle kunna ta bort ett liv som växer i mig i detta läge. Finns det andra saker de kan upptäcka vid ett fostervattensprov? Det kanske är bra att göra ett så man hinner förbereda sig om nått skulle vara "fel" och att man slipperoroa sig om det ser bra ut.
Ska nu försöka njuta av min gravidmage och det underbara höstvädret. Trevlig helg på er alla underbara vänner.
Kramar!
/Lilla Jag!

3 kommentarer:

  1. Jag förstår hur du tänker. har själv gått igenom detta med att få ett barn som inte är helt friskt eller välskapt. Min syrra som nu väntar knodd nr 3, har INTE gjort fostervattenprov. Däremot har hon gjort ett sk. KUB test som görs genom ett enkelt blodprov där man mäter hormonivåerna i kvinnans kropp. I denna info kan man även mäta förändringar på nackspalten hos bebben. hos ett barn med DS är hormonnivåerna förhöjda. men kolla upp det.

    Andra grejer man kan se via ultraljud senare är ju missbildningar eller andra avvikelser.

    jag brukar tänka på det som min läkare alltid säger efter varje gång; Anna, det ÄR inte kört bara för att du är 40!
    så NjUT av din lilla mage och ta farhågorna när dom blir relevanta: senare.

    Stora kramen till lilla du

    SvaraRadera
  2. tack för "peppen"! det behövdes och det värmer:)

    Jag hoppas att allt går bra på ultraljudet, och jag håller med Anna, njut av magen och livet där inne och ta resten OM det visar något.
    Jag tror allt kommer gå bra!
    kram

    SvaraRadera
  3. Vissa saker ska man inte läsa på arbetstid... (för då blir det så svårt att hålla masken när man blir gråtfärdig!)

    Tack.

    SvaraRadera