Känns som ögonen snart svämmar över men inga tårar kommer. Kommer det att kännas såhär ända tills nästa tisdag? Blir det bättre? Kommer jag att bryta ihop? Om det blir ett missfall hur kommer jag då att reagera? Hur kan nån som aldrig upplevt detta säga att de förstår hur jag mår?
Tack för all peppning och underbara kommentarer. Ni är ett sånt fantastiskt stöd. Här behöver jag inte låtsas att det är ok, att jag är stark.
Kramen!
/Lilla Jag!
Kan ni inte ringa kliniken i morgon, be att få komma några dagar tidigare?!
SvaraRaderaDe är ju jätte plågsamt att behöva vänta i en hel vecka på hur det ska gå..
Vill att ni ska få må bra och vara lyckliga.
Inte denna ovissheten.
Blir det för tungt, så bli hemma (om det går)
Så du inte behöver trycka undan dina känslor.
Även om något inte är avgjort än, så blir där så mycket känslor inom dig, er.
Mitt största misstag, då det väl var bekräftat (vilket INTE ert är)
var att jag inte ville visa mig svag, ledsen
folk förstår så lite hur sorgen och ovissheten kan kännas..
För IVF paren är det inte bara att krypa ner i sängen tillsammans och tro på mirakel, för oss är det en stor ekonomisk aspekt i det hela.
Med mycket som spelar in.
Jag hoppas och önskar så innerligt..
(hoppas jag inte har skrivit något klumpigt/dumt, mina ord har inte vart menat något illa)
Jag finns för dig, bara till att maila om du vill.
Varma kramar, ta vara på Varandra.
Känner så med dig. Många tankar till dig.
SvaraRaderaFörsök att få komma tidigare....den där väntan kan få en att gå i bitar.
SvaraRaderaJag kan omöjligt förstå hur det känns eftersom jag aldrig ens har varit gravid. Men jag förstår att det måste vara oerhört plågsamt att få det besked ni fått.
SvaraRaderaUsch och fy vad jag känner med Er och jag hoppas innerligt att ni på något vis kan få komma tillbaka och göra ett nytt ultraljud innan tisdag så att väntan blir kortare och att ni får ett besked fortare. Även om det kanske inte blir det besked ni hoppas på så tycker i alla fall jag att det brukar kännas bättre när man vet, och slipper leva i ovisshet.
Skickar en STOR kram och håller tummarna stenhårt för att nästa ultraljud ska gå bra!
*kramar om dig*
SvaraRaderaJa det är denna ovissheten som tar knäcken på en...ja har själv gjort VUL där man inte kunnat sett några hjärtslag för att det var för tidigt o fick då vänta 1 vecka..o oron fanns där hela tiden...tankar o funderingar som härjade fritt...
Har även gjort VUl då man knappt kunde se nåt o även då fickl ja vänta 1 vecka tills det hade "växt till sig" lite...men det tär på en...
O ja valde att inte prata öppet om detta..så det är knappt nån som vet vad vi har gått igenom...o det är nåt ja kan ångrar över ibland att ja inte sa nåt för då visste några i alla fall varför inte Alice fick ett syskon förrän 5 år senare...
Detta med att säga att man förstår hur nån mår o vad de går igenom om man aldrig själv har gått igenom t.ex ett missfall kan man inte säga...
Visst så förstår man att personen ifråga inte mår bra men man kan aldrig sätta sig in i situationen om hur det verkligen är om man inte själv har upplevt det...
Kram o ja hoppas att du mår bättre idag
Stor kram till dig! Tänker på dig och håller tummarna inför nästa vecka. Även om jag förstår att det inte är någon tröst i nuläget så är det i ivf-sammanhang ändå positivt att man blivit gravid. Det tyder ändå på starka embryon och att det borde vara goda chanser för att det ska lyckas framöver. Kramar från Lisa
SvaraRaderaJag tänker på dig och hoppas att nästa veckas VUL kommer med glädjebesked. Förstår så väl din oro och så denna väntan på det. Hemskt!
SvaraRaderaJag tänker massor på dig! Håller med de andra, kan ni inte få en tidigare tid för VUL?
SvaraRaderaMånga varma kramar
Du har nåt att hämta på min blogg...
SvaraRaderaHoppas att det är skapligt med dig..tänker på dig o håller tummar o tår...
Kram