All I want for Christmas is YOU.......
Jag hoppas så att nästa jul sitter vi alla med "you" i famnen eller magen.
God Jul alla ofrivilligt barnlösa, frivilligt barnlösa, ruvare, gravida, mammor, pappor, ja ALLA. Hoppas ni får en lugn och skön helg. Några extra tummar håller jag för er ruvare.
Julkramar!!!!!
/Lilla Jag!
torsdag 23 december 2010
tisdag 21 december 2010
Artikel
Läs denna jättebra artikel i SvD om barnlöshet som min "bloggvän" Anna och hennes man Mikael är med i.
Kul att få ett ansikte på någon man följer nästan varje dag, säger jag som vill vara anonym...... ;)
Kram kram!
/Lilla Jag!
Kul att få ett ansikte på någon man följer nästan varje dag, säger jag som vill vara anonym...... ;)
Kram kram!
/Lilla Jag!
söndag 19 december 2010
När kom förändringen?
Dagens tankar:
Vi tog tidigt kontakt med fertilitetskliniken i våran stad när det inte blev nån graviditet på "vanligt" sätt. Pga min ålder så fick vi snabbt hjälp.
Igår var det exakt ett år sedan vi gjorde det första ÄP. Vart har tiden tagit vägen? Samtidigt som det känns som vi inte har gjort annat i livet än detta......
När vi gjorde vårat först IVF-försök tänkte vi: detta kommer att gå så bra, å skulle det inte gå bra så kommer vi ändå att leva ett jättebra liv utan barn, istället resa mycket mm mm.......
Vad är det som ett år senare efter tre försök och tre missfall har gjort mig "helt fixerad" vid tanken att skaffa barn? Hur kan detta vara det som upptar mina tankar till ca 90% när det inte var det när vi startade? Håller jag på att bli galen?
4:de adventskramar
/Lilla Jag!
Vi tog tidigt kontakt med fertilitetskliniken i våran stad när det inte blev nån graviditet på "vanligt" sätt. Pga min ålder så fick vi snabbt hjälp.
Igår var det exakt ett år sedan vi gjorde det första ÄP. Vart har tiden tagit vägen? Samtidigt som det känns som vi inte har gjort annat i livet än detta......
När vi gjorde vårat först IVF-försök tänkte vi: detta kommer att gå så bra, å skulle det inte gå bra så kommer vi ändå att leva ett jättebra liv utan barn, istället resa mycket mm mm.......
Vad är det som ett år senare efter tre försök och tre missfall har gjort mig "helt fixerad" vid tanken att skaffa barn? Hur kan detta vara det som upptar mina tankar till ca 90% när det inte var det när vi startade? Håller jag på att bli galen?
4:de adventskramar
/Lilla Jag!
torsdag 16 december 2010
Leker
Just nu leker jag med min layout som ni kanske märker. Vill ha nått nytt men blir inte nöjd så ni får ståut ett tag till med att det hoppar fram å tillbaka....
Kram på er!!!!!!!
/Lilla Jag!
Kram på er!!!!!!!
/Lilla Jag!
onsdag 15 december 2010
Svar på fråga.
Tack alla för stöttning och förståelse. Som alltid är ni toppen!!!!!!
Fick en fråga från H om varför de flesta som skriver om IVF är anonyma. Först vill jag säga: Bra fråga! Jag fick fundera ett tag innan jag kunde svara. Det var nyttigt. Här kommer mitt svar och nu kan ju jag prata för mig själv.
Jag har aldrig skämts för att vi håller på med IVF, de som vet att vi försöker få barn vet också om hur. Att jag inte berättat det för så många är att jag lika som de som blir gravida på "vanligt" sätt är rädd för missfall och i detta fall misslyckande vid försöken. Jag har varit rädd att det ska göra för ont att behöva prata om det om det inte går bra. Det har jag lärt mig nu att det gör lika ont iallafall....
När jag började blogga var detta nått helt nytt för mig, jag trodde aldrig att jag skulle ha nått av värde att skriva som dessutom andra skulle vilja läsa. Detta gjorde också att jag var livrädd att någon som jag kände skulle hitta min blogg och tycka att den var usel. (Jobbar på min oro för vad andra ska tycka).
Något annat som jag jobbar med mig själv med (kanske kommer från det tidigare) är att visa mitt rätta jag, framför allt för dem som står mig närmast. Inte spela så glad, perfekt, duktig mm hela tiden.
Så att jag har varit/är anonym gör att jag kan vara mycket mera öppen här än om jag visste att mina vänner läste, jag behöver inte tänka mig för att säga/skriva de rätta sakerna.
Samtidigt finns det de som jag verkligen har dåligt samvete för att de inget vet om bloggen, min sambo och en vän vet (kanske finns det flera än jag tror som vet).
Men det viktigaste av allt för mig är att bloggandet har hjälpt mig så otroligt mycket, att skriva av sig, att läsa andras bloggar och all stöttning som jag fått. Dessa saker har stärkt mig att våga ta tag i mera saker än jag skulle ha gjort tidigare, jag har blivit starkare. Kanske en dag (hoppas jag) känner jag mig så stark att jag vågar/orkar göra Hur ska det gå? offentlig :)
Massor med kramar mina vänner :)
/Lilla Jag!
Fick en fråga från H om varför de flesta som skriver om IVF är anonyma. Först vill jag säga: Bra fråga! Jag fick fundera ett tag innan jag kunde svara. Det var nyttigt. Här kommer mitt svar och nu kan ju jag prata för mig själv.
Jag har aldrig skämts för att vi håller på med IVF, de som vet att vi försöker få barn vet också om hur. Att jag inte berättat det för så många är att jag lika som de som blir gravida på "vanligt" sätt är rädd för missfall och i detta fall misslyckande vid försöken. Jag har varit rädd att det ska göra för ont att behöva prata om det om det inte går bra. Det har jag lärt mig nu att det gör lika ont iallafall....
När jag började blogga var detta nått helt nytt för mig, jag trodde aldrig att jag skulle ha nått av värde att skriva som dessutom andra skulle vilja läsa. Detta gjorde också att jag var livrädd att någon som jag kände skulle hitta min blogg och tycka att den var usel. (Jobbar på min oro för vad andra ska tycka).
Något annat som jag jobbar med mig själv med (kanske kommer från det tidigare) är att visa mitt rätta jag, framför allt för dem som står mig närmast. Inte spela så glad, perfekt, duktig mm hela tiden.
Så att jag har varit/är anonym gör att jag kan vara mycket mera öppen här än om jag visste att mina vänner läste, jag behöver inte tänka mig för att säga/skriva de rätta sakerna.
Samtidigt finns det de som jag verkligen har dåligt samvete för att de inget vet om bloggen, min sambo och en vän vet (kanske finns det flera än jag tror som vet).
Men det viktigaste av allt för mig är att bloggandet har hjälpt mig så otroligt mycket, att skriva av sig, att läsa andras bloggar och all stöttning som jag fått. Dessa saker har stärkt mig att våga ta tag i mera saker än jag skulle ha gjort tidigare, jag har blivit starkare. Kanske en dag (hoppas jag) känner jag mig så stark att jag vågar/orkar göra Hur ska det gå? offentlig :)
Massor med kramar mina vänner :)
/Lilla Jag!
tisdag 14 december 2010
Varning, gnällinlägg!!!!!!!!
F-n vad trött jag är på denna berg och dalbana, just nu är det mest ner som en pannkaka.... Det har börjats prata om nyår, BLÄÄÄÄÄÄ.
Alla våra vänner har barn.... Just nu känner jag att det är lättare att umgås med vissa än med andra. Vi har pratat lite om att hitta på nått med ett annat par, kompisar genom sambon. Problemet är att de räknar nog med att vi ska bli flera och där är det ett par som ska ha sitt andra barn, jag har skrivit om dem tidigare i Många funderingar och då kändes det ok att de ska ha barn igen men då var jag gravid själv, nu känns det inte lika kul. Dessutom har jag inte hört ett ljud ifrån henne sen hon blev gravid, jo ett kort tack på grattismailet jag skrev. Hon har inte ens svarat på en inbjudan till glöggfest som jag ska ha på fre.... Förstår om det inte känns bra för henne heller men.......................
Hur ska jag kunna förklara mina känslor för någon som inte alls förstår hur det är att gå igenom det vi gör???? Hur ska jag kunna säga till någon att jag inte "orkar med" vissa saker/personer utan att framstå som bitter, elak och konstig för jag förstår om jag verkar så i andras ögon.
En utav de saker jag jag pratar med min "samtalstant" om är mina problem med att vara öppen med hur jag känner och mår, vara ärlig både mot andra och mig själv, inte låssas att allt är så himla bra. Det är jag väldigt bra på.
Just nu saknar jag att må bra, jag saknar att ruva, att ta sprutor, att må bra, tiden innan vi började med allt detta, jag saknar framför allt en LITEN!!!!
Tyvärr har ni blivit min gnällkanal :( Vill så gärna få skriva om min lycka inte hela tiden gnäll, gnäll, gnäll. Måste ta mig ur denna onda cirkel, men hur? Tyvärr blir jag lite apatisk när jag känner såhär, jag får inget gjort, inte bra i dessa tider. Önskar mig en god fe med trollspö och gjorde allt bra.
Kram på er!
/Lilla Jag!
Alla våra vänner har barn.... Just nu känner jag att det är lättare att umgås med vissa än med andra. Vi har pratat lite om att hitta på nått med ett annat par, kompisar genom sambon. Problemet är att de räknar nog med att vi ska bli flera och där är det ett par som ska ha sitt andra barn, jag har skrivit om dem tidigare i Många funderingar och då kändes det ok att de ska ha barn igen men då var jag gravid själv, nu känns det inte lika kul. Dessutom har jag inte hört ett ljud ifrån henne sen hon blev gravid, jo ett kort tack på grattismailet jag skrev. Hon har inte ens svarat på en inbjudan till glöggfest som jag ska ha på fre.... Förstår om det inte känns bra för henne heller men.......................
Hur ska jag kunna förklara mina känslor för någon som inte alls förstår hur det är att gå igenom det vi gör???? Hur ska jag kunna säga till någon att jag inte "orkar med" vissa saker/personer utan att framstå som bitter, elak och konstig för jag förstår om jag verkar så i andras ögon.
En utav de saker jag jag pratar med min "samtalstant" om är mina problem med att vara öppen med hur jag känner och mår, vara ärlig både mot andra och mig själv, inte låssas att allt är så himla bra. Det är jag väldigt bra på.
Just nu saknar jag att må bra, jag saknar att ruva, att ta sprutor, att må bra, tiden innan vi började med allt detta, jag saknar framför allt en LITEN!!!!
Tyvärr har ni blivit min gnällkanal :( Vill så gärna få skriva om min lycka inte hela tiden gnäll, gnäll, gnäll. Måste ta mig ur denna onda cirkel, men hur? Tyvärr blir jag lite apatisk när jag känner såhär, jag får inget gjort, inte bra i dessa tider. Önskar mig en god fe med trollspö och gjorde allt bra.
Kram på er!
/Lilla Jag!
måndag 13 december 2010
Upp som en sol
å ner som en pannkaka....... Ingen bra dag idag :( Som tur är vet jag att det blir bättre igen, snart.
Längtar efter min "samtalstant" som jag ska träffa nästa vecka igen.
Kram på er alla!
/Lilla Jag!
Längtar efter min "samtalstant" som jag ska träffa nästa vecka igen.
Kram på er alla!
/Lilla Jag!
lördag 11 december 2010
Mens
Igårkväll kom första mensen efter missfallet. Det känns skönt att kroppen börjar komma tillbaka till det "normala" igen men inatt vaknade jag av otroliga menssmärtor och blödde kraftigt det kändes exakt som vid missfallet, direkt hamnade jag känslomässigt tillbaka ca en månad. Det blev en rätt tuff natt med lite sömn. Säger som Björn Skifs: Det blir alltid värre framåt natten men nu känns det bättre igen.
Lite svar på mitt förra inlägg Saknad Vi vet inte så mycket än om när och hur vi vi ska gå vidare. Den 11/1 ska vi träffa våran läkare för att få svar på alla prover de tog. Då ska vi också diskutera fortsättning. Våran läkare ser inte så ljust på IVF, hon är mer inne på äggdonation så vi väntar på proverna innan vi bestämmer oss. Finns det en liten möjlighet vid IVF så är det nog det vi kommer att satsa på av många olika orsaker, priset skiljer verkligen jättemycket, går det så vill vi försöka med mina ägg först å främst å min ålder gör att vi måste åka utomlands för att göra donation, vi vet alldeles för lite om det fortfarande. Men nu läste jag om en läkare i Uppsala som gör äggdonationer upp till 42 år Artikel DN så detta ska kollas upp mera.
Jättetacksam för tips och info om äggdonation både i Sverige och utomlands.
Hoppet har verkligen börjat kommit tillbaka, än ska vi inte ge upp!!!!!!!!!
Igår gjorde jag och en vän massor med smarrigt julgodis.... Får nog gömma det för mig själv så det finns nått kvar till jul ;)
Kramar i massor mina underbara vänner, ni finns i mitt hjärta hela tiden, ni ger mig så mycket styrka.
Lite svar på mitt förra inlägg Saknad Vi vet inte så mycket än om när och hur vi vi ska gå vidare. Den 11/1 ska vi träffa våran läkare för att få svar på alla prover de tog. Då ska vi också diskutera fortsättning. Våran läkare ser inte så ljust på IVF, hon är mer inne på äggdonation så vi väntar på proverna innan vi bestämmer oss. Finns det en liten möjlighet vid IVF så är det nog det vi kommer att satsa på av många olika orsaker, priset skiljer verkligen jättemycket, går det så vill vi försöka med mina ägg först å främst å min ålder gör att vi måste åka utomlands för att göra donation, vi vet alldeles för lite om det fortfarande. Men nu läste jag om en läkare i Uppsala som gör äggdonationer upp till 42 år Artikel DN så detta ska kollas upp mera.
Jättetacksam för tips och info om äggdonation både i Sverige och utomlands.
Hoppet har verkligen börjat kommit tillbaka, än ska vi inte ge upp!!!!!!!!!
Igår gjorde jag och en vän massor med smarrigt julgodis.... Får nog gömma det för mig själv så det finns nått kvar till jul ;)
Kramar i massor mina underbara vänner, ni finns i mitt hjärta hela tiden, ni ger mig så mycket styrka.
söndag 5 december 2010
Saknad
Hemma igen efter en toppenhelg i Stockholm. Skönt att komma bort och bara göra myssaker, men det är ännu skönare att komma hem.... Hur mysigt det än är att vara ute på turné så är det så skönt att komma hem å sätta på sig mysbrallorna å slå sig ner i soffan... ;)
Jag har kommit på att jag saknar IVF-tiden, tiden som då är så jobbig med spray, sprutor, VUL, ÄP, ET och ruvning, en enda lång väntan, alla känslor som åker bergoch dalbana. Men just nu har jag ingenting(som har med IVF att göra) att gå å vänta på. Hur jobbigt det än må vara så vill jag in i karusellen igen. Eller så är det ovissheten om vi alls kan gå vidare... Samtidigt som jag inte vet om jag skulle klara av ett till misslyckande. Undrar hur länga vi kommer att orka? Jag vill inte ge upp!!!!!!
Tänker mycket på Längtan till ett barn som har det extra jobbigt just nu. Massor med kramar till dig!
Kram till er alla!
/Lilla Jag!
Jag har kommit på att jag saknar IVF-tiden, tiden som då är så jobbig med spray, sprutor, VUL, ÄP, ET och ruvning, en enda lång väntan, alla känslor som åker bergoch dalbana. Men just nu har jag ingenting(som har med IVF att göra) att gå å vänta på. Hur jobbigt det än må vara så vill jag in i karusellen igen. Eller så är det ovissheten om vi alls kan gå vidare... Samtidigt som jag inte vet om jag skulle klara av ett till misslyckande. Undrar hur länga vi kommer att orka? Jag vill inte ge upp!!!!!!
Tänker mycket på Längtan till ett barn som har det extra jobbigt just nu. Massor med kramar till dig!
Kram till er alla!
/Lilla Jag!
onsdag 1 december 2010
Samtal
Har varit hos kuratorn idag. Det kändes väldigt skönt, jag grät och vi pratade. Inte så mycket konkret än mera att jag berättade om vad som hänt fram till nu. Jag berättade om mitt bloggande och hon tyckte det var väldigt bra att jag hade hittat ett forum som passade mig då jag har svårt att prata känslor med mina nära.
Vi bokade in en ny tid strax innan jul.
Men nu känner jag mig helt slut, det är jobbigt att sitta sådär å prata och vara ledsen men det är exakt vad jag behöver då jag har stängt inne allt och bara varit tom.
Nu till helgen åker jag och sambon till huvudstaden fre-sön, bor på hotell, ska på Queen musikalen "We will rock you" och bara vara. Det ska bli jättemysigt. Ser framemot Rosendals trädgårdar :)
Om vi inte "ses" innan så ha en underbar helg mina vänner!
Kramar!
/Lilla Jag!
Vi bokade in en ny tid strax innan jul.
Men nu känner jag mig helt slut, det är jobbigt att sitta sådär å prata och vara ledsen men det är exakt vad jag behöver då jag har stängt inne allt och bara varit tom.
Nu till helgen åker jag och sambon till huvudstaden fre-sön, bor på hotell, ska på Queen musikalen "We will rock you" och bara vara. Det ska bli jättemysigt. Ser framemot Rosendals trädgårdar :)
Om vi inte "ses" innan så ha en underbar helg mina vänner!
Kramar!
/Lilla Jag!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)