En månad har gått sen minuset, det känns som hundra år sedan samtidigt som det känns som igår. Tyvärr blir allt bara jobbigare och jobbigare. Jag faller hela tiden längre ner i det svarta hålet. Vissa dagar tittar jag framåt men oftast känns allt som ett stort vakuum. Undersökningarna fortsätter, troligtvis inte endometrioser utan äggblåsor som blir fyllda med blod. Vet inte vad som är bäst??? Förhoppningsvis blir det ett till försök i början på nästa år, vårt sista försök, nu är det bestämt, så funkar det inte på sjunde försöket med IVF och ÄD så blir vi ofrivilligt barnlösa. Gilla läget!?!? Orkar inte ta tag i den biten än.
Bloggandet kommer att till stor del ligga nere ett tag framöver. Jag känner inte att jag har nått att ge just nu samtidigt som jag inte orkar skriva. Underbara Tonci har verkligen satt ord på hur jag känner.
Tänker på er alla och önskar er all lycka och att vår egentligen enda önskan kommer att slå in!
Kram!
/Bara Lilla Jag!
