Säger adjö!

Hej!
Är här för att göra ett avslut. Detta blir det sista inlägget från Lilla Jag på denna blogg! Vi har nu beslutat oss för att inte göra några flera försök.
Efter sex IVF-försök( 3 missfall) och ett ÄD har min kropp sagt STOPP. Det sjunde försöket fick avbrytas då det inte blev några ägg, två veckor senare fick jag åka upp på akuten med tryck över bröstet, svårt att andas och väldigt andfådd. De gjorde EKG och tog en massa prover allt de hittade var en infektion, vila några dagar. Det går inte över utan får åka upp till akuten ännu en gång, ännu ett EKG, kontrast-lungröntgen och ännu mera prover som inte visade att det inte var något fel förutom STRESS.... Kroppen sa tillslut ifrån!!!!! Vi sa innan sista försöket att detta skulle bli det sista, men ni vet hur det är man vill inte ge upp, men nu känns det som det rätta. Vi måste börja fokusera på andra saker i livet, hitta tillbaka till oss själva, låta kroppen bli sig själv igen. Men i allt detta har vi iaf varandra, och vår kärlek till varandra har bara blivit starkare.

Så till er alla där ute; kämpa på så länge ni orkar men var rädda om varandra, försök att inte tappa bort er själva i allt ni går igenom. Ni finns i mina tankar och jag hoppas verkligen att ni som kämpar vidare kommer att lyckas.
Är det någon som vill kontakta mig så får ni gärna skriva på hurskadetgo@yahoo.se.

Många kramar till alla som kämpar och till er som har lyckats det har verkligen varit en ära att lära känna er!!!

/Lilla Jag!

(Tårarna trillar när detta skrivs)

Blir nog borta ett tag.

En månad har gått sen minuset, det känns som hundra år sedan samtidigt som det känns som igår. Tyvärr blir allt bara jobbigare och jobbigare. Jag faller hela tiden längre ner i det svarta hålet. Vissa dagar tittar jag framåt men oftast känns allt som ett stort vakuum. Undersökningarna fortsätter, troligtvis inte endometrioser utan äggblåsor som blir fyllda med blod. Vet inte vad som är bäst??? Förhoppningsvis blir det ett till försök i början på nästa år, vårt sista försök, nu är det bestämt, så funkar det inte på sjunde försöket med IVF och ÄD så blir vi ofrivilligt barnlösa. Gilla läget!?!? Orkar inte ta tag i den biten än.

Bloggandet kommer att till stor del ligga nere ett tag framöver. Jag känner inte att jag har nått att ge just nu samtidigt som jag inte orkar skriva. Underbara Tonci har verkligen satt ord på hur jag känner.

Tänker på er alla och önskar er all lycka och att vår egentligen enda önskan kommer att slå in!
Kram!
/Bara Lilla Jag!

Hoppet lågt!

Vet inte varför men har gjort min tredje tjuvtest idag, första i söndags, testdag på lördag. Svaret har varit detsamma varje gång, MINUS! Fan, fan fan som Thåström sjunger....

Jag känner inte så mycket mera än så just nu, vet inte när reaktionen ska komma, vill nog inte ge upp riktigt innan lördag även om oddsen är skyhöga att det ska bli ett plus :(

Vi har redan börjat diskutera hur/vad vi ska göra nu. Ska vi försöka igen eller ge upp. Jag känner mig inte riktigt redo att ge upp men vet inte om jag orkar en gång till men så läste jag alla solskenshistorier (särskilt Wilda Mathilda´s som alltid är lika inspirerande) på Toncis´s blogg och känner att jag vill inte ge upp, inte än!!!!

Sambon är lika fantastisk som vanligt, han vill nog att vi ska göra ett försök till men jag får ta beslutet då det är min kropp som får ta de största "smällarna" men han stöttar mig till 100% i vad jag än beslutar mig för.

Håller mina tummar för ett under!
Kram på er alla härliga!
/Lilla Jag!

Ruvardag 7

Åååååå, vad jag har svårt för att bara vänta å vänta, tiden går sååååååå sakta men jag är ju ruvare iaf så jag ska inte klaga för mycket. Hellre ruvare å väntan än inte ruvare.

Det drar i nedre delen av magen/ljumskarna det har det gjort mer eller mindre hela tiden men blir mer och mer. I morse när jag tvålade in mig i duschen var jag så öm i brösten. Idag har jag haft värsta svettningarna och ONT I HUVUDET!!!! Symptom för graviditet eller innan mensensymptom????
Kommer jag att orka hålla mig tills nästa lördag för test? Sambon är borta tors-sön, känns lite tråkigt att testa när han är borta, samtidigt som jag vet att det kommer bli jättejobbigt för honom att åka bort om jag testar innan och det blir negativt. Hmmm vi får se hur det går med tålamodet.

Kram på er där ute!
/Lila Jag!

Ruvare :)

Berg och dalbana är bara förnamnet på vårt liv just nu. Strax efter 8.00 i morse ringde de från IVF-kliniken i Falun och frågade: Kan ni komma idag kl. 14.20???? OJ, WOW klart vi kan!!! Vilken tur att jag inte gick till jobbet idag som jag först hade tänkt.
Vårt enda ägg, GULDÄGGET, hade delat sig till 4 celler. Så nu är jag ruvare!!! Kan knappt förstå det men det är sant.
Medicinering: Progesteron vaggisar morgon och kväll, Trombyl 1 tablett/dag, Progynon 2 tabletter/dag, 1 Fragminspruta/dag samt Folsyra. De tog även ett nytt test för att kolla sköldkörtelen, svar inom kort.

Jag är såååå glad!!!! Jag var verkligen orolig/livrädd att inte det ägget skulle klara sig heller. Tack för alla tummar och kramar, det betyder så otroligt mycket. Det har även tittat in endel nya läsare, välkomna! Jättekul att ni hittat hit samtidigt som det är sorgligt att vi är så många med samma problem. Tänk om vi alla hade kunnat hittat varandra via lite "roligare" bloggar, men som läget är så är jag så otroligt tacksam för allt stöd jag får av era kommentarer och av att läsa era bloggar. Det är skönt att få "prata" med andra som förstår en i både glädje och sorg. NI ÄR UNDERBARA!

Kramillikram
/Lilla Ruvar Jag

Fy vilken dag.

Vi åkte till Falun redan igår, det var tur att vi ångrade oss för först hade vi tänkt åka tidigt på morgonen. Nu fick iaf sambon sova ordentligt även om det inte blev mycket sömn för min del. Hu så nervös jag har varit.
09.00 var vi på plats på IVF-kliniken, de är så otroligt gulliga. Vid 10-tiden var det dags för äggplock. När läkaren gjorde ultraljudet märkte vi ganska snabbt att det var nått som inte var som det skulle, de gick och hämtade en annan läkare.... Hjälp, vad händer!?!? De hittade en blodfylld äggblåsa, ok inte så farligt. Dags för bedövning, HELVETE vad ont sprutan gjorde, jag fixade det inte så de fick lägga bedövningen på ett annat sätt som gick bättre. Har aldrig varit några problem tidigare. Fick lite morfin också sen började de tömma äggblåsor. Läkarens ord: "det är bara svart som kommer i röret", NEJ, och ont, ont, ont har nog aldrig känt den smärtan förr. Så tårarna rinner av smärta och panik för att de inte hittar några ägg. Plötsligt hör jag de ropar från labbet: "ett ägg", kan inte riktigt ta in det då jag har så ont. Läkare nummer två kommer in igen och punkterar ännu en blodfylld blåsa å jag gråter och kramar sambons hand så han måste ha fått kramp. Stackars sambon som hör allt, ser mig lida och inget kan göra mera än att finnas där.
Nu har de tömt alla blåsorna på vänster sida, lite vila innan höger äggstock, inget blod, två ägg!!!!! Wow, men just då kunde jag inte riktigt ta in den informationen, kunde inte vara positiv för de tre ägg vi fick.
Jag har fått endometrios vanligt problem hos kvinnor i fertil ålder. När jag läser om det på nätet så har jag tidigare haft symptomer men det är aldrig nått de har sett. Att min läkare här hemma inte hade sett nått var inte konstigt sa de för det gick inte att se om det var vätska eller blod i blåsorna på vanligt VUL. Nu ska jag äta antibiotika, Flagyl 400mg och Azithromycin 500mg för att det är lätt att det blir infektion efter att de har punkterat blåsorna.
Nu ligger jag hemma i soffan med lättarevärk i magen och är dödstrött. Väntan tills i morgon fm när de ska ringa och berätta hur det har gått för de tre musketörerna är olidlig. Som tur är har iaf min sambo jättefina simmare.

Ett stort tack för alla era tummar och fina kommentarer. Mitt allra största tack går till min underbara och fina sambo som pysslar om mig och ger mig massor med kärlek, Jag älskar dig!!!!!!!

Lite rörigt inlägg men jag har bara skrivit direkt från hjärtat.

Kram mina fina vänner!
/Lilla jag!

Klockan 20.00

Nu har jag tagit Otrivelle-sprutan 20.00 prick! På tisdag 09.00 ska vi vara i Falun. Wow, kan fortfarande inte riktigt fatta att vi ska iväg. Det drar rätt mycket i äggstockarna och jag har lite flytningar. Detta har gjort att jag har varit lite orolig för ägglossning, kommer inte ihåg hur jag känt tidigare (dåligt minne) men jag har också flera mogna äggblåsor denna gång så det kanske är det som känns.

En tråkig/jobbig sak nu, ett problem som inte är nytt men gör mig inte mindre ledsen för det. Min så kallade bästa vän (har skrivit om henne tidigare) vet inte ens om att vi åker till Falun på tisdag, hon har inte med ett ljud visat intresse från det att jag sa att jag börjat med sprutorna. Hon har inte frågat hur det går, hur jag mår eller nått :( Nu har hon stora problem på jobbet men på nått underligt sätt så är det alltid nått runt henne när jag håller på med IVF. Fast jag mår dåligt, oroar mig eller bara vill älta mitt så frågar jag alltid henne hur hon mår, låter henne prata av sig om sitt å sen är det klart, inte en fråga om mig. Jag vet att jag kan väl säga nått själv men jag börjar tröttna, ibland vill jag bara skrika HALLÅ, JAG DÅ? Men det gör jag ju inte.... Jag tycker ju så mycket om henne när det gäller annat men ibland undrar jag vad jag är för henne? Gratis psykolog? Så, färdiggnälld! Tack till er som orkade "lyssna"

Återkommer efter äggplock med info om hur det gått!
Mina tummar till alla er underbara som också ska på äggplock i veckan, det är vår tur nu! Go girls!

Äggplockarkramar!
/Lilla Jag!

Det fanns ägg!

Tjoho!!!!!! Är så glad. Igår var vi till läkaren för VUL, 6 äggblåsor på vänster sida och 2 äggblåsor på höger i storlekarna 10-17,5 WOW så bra har det aldrig sett ut tidigare. Jag var så nervös när vi åkte dit, jag var nästan säker på att de skulle säga att det var lika bra att avbryta som tidigare. Istället är vi inbokad i Falun på tisdag kl 09.00 för äggplock!!!!!!! LYCKA!

Mera kommer, hinner inte nu.
KRAAAAAAAM!!!!!
/Lilla Jag!

Snart kör vi igen!!!

Hej alla vänner! Tack för era inlägg, det betyder så mycket att se att man inte är bortglömd =)))

Vi har haft en jättebra sommar. Jag har försökt (och lyckats rätt bra) att fokusera mina tankar på annat än barnlöshet i sommar men nu börjar det komma ikapp igen för i morgon ska jag ringa min läkare och det är dags att komma igång igen med ännu ett IVF-försök. Vi bestämde oss att göra IVF istället för ÄD då det har tagit sig vid tidigare försök men inte när vi gjorde ÄD, sen skiljer det ju en hel del i pris också...(mer om detta beslut kommer senare) Spännande med också vääääääldigt jobbigt, snart är man inne i den otroliga bergoch dalbana av känslor och krämpor igen. Jag både vill och inte vill detta en gång till, klart vi vill bli tre!
Men beslutet är taget, nu är detta vårat sista försök..... Så ni förstår att det är jätteviktigt nu, fokus fokus!!!
Andas!!!

Jag har ännu inte bestämt mig för hur jag ska göra med bloggandet denna gång. Jag saknar er och ni är ju ett sånt otroligt stöd, och jag känner verkligen vad mycket jag har missat när jag tittar in, samtidigt som det river upp väldigt mycket känslor. När jag går in och läser en blogg där bloggaren har upplevt ungefär samma sak som mig så fick jag direkt ett tryck över bröstet.
Samtidigt känner jag mig väldigt egoistisk, jag är ju inte ensam om detta problem, tänk om jag kan hjälpa och stötta iaf en person med min blogg då har jag väl lyckats med nått?
Jag får ta mig en funderare, lite oftare kommer jag att titta in iaf.

Massor med kramar till er alla, och som jag sagt tidigare: Jag gläds så med er som har lyckats, ni ger oss andra hopp och jag sörjer så med er som inte har lyckats än eller varit med om den stora sorgen. Ni finns alla i mitt hjärta!

KRAM!
/Lilla Jag!

Hej vänner!

Inne en snabbis, läser om både sorg och glädje. Blir så ledsen när jag läser om vänner som testar minus eller har fått hemska besked. Ni finns i mina tankar.
Men som tur är finns ju ni som lyckats, ni ger oss andra hopp att det en dag även kommer att gå bra för oss. Ni finns lika mycket i mina tankar och det gör mig varm att läsa.

Vi var förra veckan och träffade våran läkare, från att de innan ÄD inte tyckte att vi skulle göra några flera IVF-försök så är det nu bestämt att vi ska göra ett nytt försök så fort min mens kommer i augusti. Detta besked har gett oss hopp igen samtidigt som man kan fundera över vad som har fått dem att ändra sig??? Men nu ska jag inte tänka på det utan jag ska bara njuta av sommaren och försöka att hitta tillbaka till den gamla jag. Om drygt en vecka åker jag och en kompis till Cypern, sambon jobbar några veckor till sen ska vi njuta tillsammans.

Vid varje försök tänker jag att detta är sista gången, jag kommer inte att orka gå igenom detta en gång till men vi är ännu inte redo att ge upp. Så minst ett försök till blir det =)
Vi får se hur det känns inför nästa försök, om jag kommer att bli en inbiten bloggare igen. Saknar bloggen och er alla men känner fortfarande att pausen var ett bra beslut för mig.

Hoppas ni alla får en underbar sommar och att det vi så innerligt hoppas på snart kommer att bli verklighet.

Kramar er hårt och länge.
/Lilla Jag!

Ps. skulle det bli en ny bloggträff framöver så får ni gärna maila en inbjudan, är så ledsen att jag inte har kunnat varit med tidigare och jag skulle så gärna vilja träffa er som har betytt så mycket för mig. Ds.

Påväg uppåt!

  

Tack alla underbara för ert stöd!!!!

Ni är som vanligt det bästa som finns. Jag vet inte hur jag skulle klarat av allt utan er. Även om jag inte har svarat er eller gjort några inlägg på era bloggar så har jag läst allt ni har skrivit och tårarna har trillat för allt stöd, till och med via mail.

Sen i måndags när vi fick beskedet att det inte var någon ide att fortsätta med Menopur har vi varit väldigt låga. Vi visste att det kunde bli så men hade nog hoppats väldigt på detta försök. Sen när läkare inte heller tyckte att det var någon ide att göra ett nytt försök med Gonal-F som vi testat innan så blev det ganska svart för oss. Även om jag blivit gravid på alla tre tidigare försök så är mina ägg av så låg kvalitet att kroppen stöter bort dem. Jag har varken fått så många ägg eller bra kvalitet :(

Detta försök skulle vi ha betalat själv så vi får se det som positivt att inte läkaren skickade iväg oss till Falun för att tjäna lite pengar......

Innan detta försök hade vi börjat prata lite om ÄD men hoppet låg ändå till IVF. Så ni förstår vad vi har diskuterat mycket de senaste dagarna..... Jag har haft lite svårt att tänka att barnet inte skulle vara "mitt" och sambon hade sett en dokumentär från USA om barn från spermiadonatorer och deras behov av att veta sitt ursprung, å då vi i såntfall har tänkt oss utomlands för ÄD så är ju donatorerna anonyma.

Men efter mycket vägande för och emot och vi nu bestämt oss. Klart vi ska göra ÄD, vi kan ju inte ge upp än. Ja, det är en stor ekonomisk kostnad men det får vi ta. Om det skulle lyckas och barnet i framtiden kommer att fundera över sin mamma så får vi berätta om vilken fantastisk människa hon var/är som gjorde nått så fint för att hjälpa oss att få detta underverk.

Så nu ska här mailas runt för att få lite svar. Riga känns rätt bra efter det jag läst hos er andra. Nu blickar vi framåt igen :) Tips och idéer tas gladeligen emot.

Känns som jag är tillbaka :)

Jag håller mina tummar och tår för er som ruvar nu eller snart ska på plock. Och jag lider med er som det inte har gått så bra de sista dagarna eller har oro av olika anledningar, men 2011 är vårat år!!! Så är det bara.

Massor med kramar mina vänner!

/Lilla (mycket gladare) Jag!!!!!

Blir inte alltid som man vill.....

Tack för tummar och gratulationer men födelsedag och alla hjärtansdag till trots så gick det inget bra alls för oss idag :( SKIT!!!!!!!!!!!!
Försök 4 avbrutet....
Värdena på blodproverna var för låga och äggen för små för att det skulle vara någon ide att fortsätta. Tydligen så förlänger de inte denna hormonbehandlingen för då blir det inte bra med slemhinnan och detta påverkar tydligen äggets möjlighet att fästa och ökar risken för missfall. Bla bla bla!!!

Så ikväll blev det Otrivellesprutan och hoppas på det bästa på det "vanliga" sättet.......

Vår läkare gjorde väldigt klart att hon inte tyckte att  IVF var något för oss längre. jag har för dålig ägg punkt slut!!!!
Vad gör vi nu? Hur går vi vidare? Ska vi gå vidare? Orkar vi? Ska vi börja tänka på livet utan barn? Gränsen till att bryta ihop är väldigt tunn just nu. Önskar nästan att jag kunde få ett utbrott, skrika och grina och gömma mig under täcket i några dygn, men så gör inte "duktiga" jag.....
I morgon ska jag ringa min kurator och försöka få en tid så fort det går.

Många tankar och funderingar nu.
Kram på er!
/Lilla Jag!

Virrvarr av tankar.

Tack alla för peppning och råd. Bara att skriva av sig hjälper mycket.
Det är mycket bättre idag, hade en svacka igår, tyckte nog väldigt synd om mig själv. Förutom er så känner jag mig väldigt ensam ibland. Jag kan inte riktigt förklara varför, jag har väldigt många runt mig som bryr sig om allt vi går igenom. Fick många tankar och funderingar från inlägg igår av jenny_maria och Kix Måste fundera lite över detta...

Mycket av det jobbiga är nog magkatarr som jag har förträngt under en längre tid. Har börjat med Omeprazol och får tänka mig lite för hur och vad jag äter. Magkatarr är inget nytt för mig så jag förstår inte varför jag inte lyssnar på alla varningssignaler..... Alla tankar, funderingar och oro inför detta IVF-försök ger sig till känna.
Vid tidigare IVF-behandlingar har det varit för mig som för många andra att sprayen har varit jobbigast, så fort jag har börjat med sprutorna så har det blivit bättre... Nu började jag må sämre när jag började med Cetrotide, är det lite samma som Synarela fast tvärt om? Illamåendet började med Cetrotiden.

Nu till en tanke som har börjat poppat upp mer och mer. Om det inte går vägen denna gången heller kommer jag/vi att göra några flera försök? Kommer orken och lusten att finnas? Hur vill vi leva våra liv framöver.
Jag vet att detta är väldigt dumt att börja fundera över innan vi ens har gjort detta försök klart men tankarna finns där.
Av olika orsaker har jag inte träffat kuratorn, som jag pratade med efter missfallet, på länge. Kanske är dags att boka en tid hos henne igen, kanske är bra att sätta ord på mina tankar.

Som sagt, ett virrvarr av tankar. Får fortsätta att fundera över dem.

Hoppas ni får en underbar lördag mina vänner. Här är vädret fantastiskt, jag hoppas det blir lite längdskidor idag :)

Kram på er!
/Lilla Jag!

Sprutdag 5

Idag var det dags för att börja med att ta två sprutor, Menopur och Cetrotide. Först en spruta för att få äggen/äggblåsorna att växa till sig och sen en spruta för att inte få för tidig ägglossningen.....
Det kliar på magen efter sprutorna och jag har blåmärken, ett blåsvart och HUVUDVÄRK men känner mig glad ändå :)
Det känns väldigt konstigt (ovant) med den korta varianten, kan detta verkligen funka? Skulle vara helt underbart om det gjorde det.
I morgon ska vi till Dr Z, hoppa upp i den underbara stolen och få ett utlåtande, hur kommer det att se ut??? Hua, nu blev jag nervös. Hoppas hoppas hoppas!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Kram på er!
/Lilla (svartblåa) Jag!

Sprutdag 2

Tack så jättemycket för alla tummar, tår och hejarrop, det känns som vi verkligen behöver det. Då tredje gången gillt inte funkade för oss så får vi hoppas på fjärde gången....
Mår lite illa idag men det kanske inte är så konstigt med den stora mängden Menopur jag tar. Snart är det dags för dagens spruta. Snacka om att man blir bortskämd med Gonal-F, det är ju rena lyxen med färdigblandat.
På torsdag ska vi iväg på VUL, är det möjligt att det kan finnas så korta behandlingar? Saknar verkligen inte att spreja med Synarela, fick värsta huvudvärken av den.
Jag är väl medveten om att Menopur är en chansning på mig då jag aldrig har fått så många ägg tidigare, så extra tummar för att vi inte ska behöva avbryta och börja om med Gonal-F igen (då blandar jag hellre vidare...)

Ett jättestort GRATTIS till Miss S som plussat idag!

Kram på er!
/Lilla Jag!

Äntligen!!!

Idag kom den, den efterlängtade mensen =))))
Nu startar det igen, i morgon börjar jag med Prednisolon 10 mg och Menopur 450 IE
Det känns skönt att komma igång igen, som jag har väntat på detta. Trodde aldrig att jag skulle se framemot detta igen efter senaste missfallet, var nästan inne på att ge upp ett tag. Vilken tur vi inte gjorde det. Prednisolon, Menopur och Cetrotide är nytt för mig så jag hoppas verkligen på detta. Jag vet att möjligheten finns att vi får bryta och börja om då jag inte fått så många ägg tidigare och Menopur oftast ger färre ägg men kvalitén ska bli bättre.
Sex ampuller ska jag mixa ihop innan jag injicerar.....

Helgen kunde inte börja bättre, inte ens menssmärtan kan dra ner mitt humör ;)

Kram på er alla härliga!

Underbara vän!

Igår skrev min underbara vän Mammamian (är den enda utav de som verkligen står mig nära som känner till min blogg, förrutom sambon) en kommentar på mitt inlägg som jag inte riktigt fick ihop, hon skrev såhär:

"Ses vi imorgon? Har någon med mig då, som du behöver mer än mig just nu.... ;0) "

Jag funderade och funderade men fattade inget....
Idag träffades vi på jobbet på den gemensamma fikan, när jag sätter mig brevid Mammamian frågar hon om jag har någon ficka, där lägger hon en liten sak... En liten lyckoängel som jag gav till henne för några år sedan när hon höll på med IVF, nu har jag fått låna den, viktigt, jag fick bara låna =) Där sitter jag på en gemensam fika med hundra andra å vill bara gråta, hur gulligt är inte detta??? Jag blev så otroligt glad. Jag hade glömt bort den ängeln men kom ihåg den när jag såg den, men underbara Mammamia kom ihåg. DET ÄR VÄNNER DET! PÖSS PÅ DIG!
Sånna vänner önskar jag er alla.


Lyckokramar!
/Lilla Jag!

Stressmage?

Det var jättemysigt att åka iväg på minisemester i sin egen stad. Vi åkte till hotellet rätt tidigt igår. Gick till en pub och tog en öl innan vi gick tillbaka och bara mös på rummet innan det var dax för middag. Tyvärr så var maten en besvikelse :( Potatisgratängen (som jag älskar) var en sån dära som man köper vakumförpackad på affären, BLÄ! Sedan vidare till en jättetrevlig bar.
Några nattsuddare är vi inte längre för vid 22 tiden var vi tillbaka på rummet... Men detta berodde till stor del på att jag hade väldigt ont i magen av magkatarr. Har haft små varningssignaler som jag inte har lyssnat på... som vanligt. Väntan på mens, funderingarna över vårt 4:de IVF-försök, oron för ännu ett missfall påverkar nog mera än jag har velat medge. Inte att jag mår dåligt eller går omkring och oroar mig men det ligger nog och gnager hela tiden. Jag ska försöka sätta ord på mina tankar framöver.

Tycker fortfarande att det är lika roligt att träna =) Tyvärr börjar jag snora lite idag men blir det inte värre än så fixar jag allt ett step-pass i morgon. Nästan lite abstinens efter att inte ha tränat sen i torsdags ;)

En sak som gjort mig extra glad idag var när jag läste att Längtan till ett barn har plussat, GRATTIS! Detta gör att man får ny styrka och nytt hopp inför kommande IVF

Något som har gjort mig väldigt upprörd i helgen är när folk lägger sig i vad man skriver på sin egen blogg. Lycklig i hemlighet har fått kritik för att hon är för negativ och orolig efter att hon har plussat. Efter tre missfall kan jag verkligen förstå henne. Man vågar inte vara slappna av ordentligt och bara njuta, det tar nog minst till efter v. 12
Alla som bloggar gör väl det för sin egen skull? Då får man väl bestämma själv vad man skriver? Och som Lycklig i hemlighet (som tidigare hette ledsen i hemlighet..... säger endel) skrev, man går runt och måste vara glad hela tiden eller inte kan berätta att man ens är gravid då behöver man pysa på nått ställe. Kuratorn som jag har pratat med efter sista missfallet tycker det är jättebra att jag skriver av mig när jag har svårt att prata om mina känslor.

Så, nu har jag fått pyst lite ;)
Massor med kramar mina vänner.
/Lilla Jag!

Vi är många.

Bloggande om IVF/barnlöshet tas nu upp i Expressen 40 000 följde (följer?) bloggen Nu när du finns tidigare hette den Innan du fanns den handlade då om resan till ett barn med IVF nu handlar den mest om sonen Jack =)

Kram på er!
/Lilla Jag!

Väntan

Nu går jag bara här och väntar på att få mens igen så jag på cd 2 kan börja med sprutorna. Jag är väldigt oregelbunden sen vi började med IVF så jag hoppas att det blir en kort cykel denna gång.

Är lite förvånad över hur positiv och lugn jag känner mig, hoppas det kommer att hålla i sig. Jag känner mig lite som vid första försöket, jag är pirrig och det känns spännande men jag flyter mest med.
Vi har ännu inte berättat för någon om att vi ska göra ett nytt försök men det är för att ingen har frågat..... ;) Jo, en kompis skickade ett mail och frågade hur det gick hos läkaren, så hon vet :)
Hmmm, varför har inte de andra, närmare, frågat nått? Har de glömt eller törs de inte?
Det skönt att våra familjer nu vet allt, vi kommer att berätta att vi ska iväg igen men närmare datumet när vi vet mera. Det är skönt att inte behöva ljuga och smussla.

Annars rullar dagarna på, jag jobbar, tränar och försöker vara duktig med maten (där misslyckas jag ofta....) Träningen går däremot väldigt bra, jag går på skivstång, Ki-box och dans, här hemma kör jag EA active 2 som är som Wii fit ungefär, rekommenderas om ni har PS3

Kramisar till er!
/Lilla Jag!