onsdag 29 februari 2012

Säger adjö!

Hej!
Är här för att göra ett avslut. Detta blir det sista inlägget från Lilla Jag på denna blogg! Vi har nu beslutat oss för att inte göra några flera försök.
Efter sex IVF-försök( 3 missfall) och ett ÄD har min kropp sagt STOPP. Det sjunde försöket fick avbrytas då det inte blev några ägg, två veckor senare fick jag åka upp på akuten med tryck över bröstet, svårt att andas och väldigt andfådd. De gjorde EKG och tog en massa prover allt de hittade var en infektion, vila några dagar. Det går inte över utan får åka upp till akuten ännu en gång, ännu ett EKG, kontrast-lungröntgen och ännu mera prover som inte visade att det inte var något fel förutom STRESS.... Kroppen sa tillslut ifrån!!!!! Vi sa innan sista försöket att detta skulle bli det sista, men ni vet hur det är man vill inte ge upp, men nu känns det som det rätta. Vi måste börja fokusera på andra saker i livet, hitta tillbaka till oss själva, låta kroppen bli sig själv igen. Men i allt detta har vi iaf varandra, och vår kärlek till varandra har bara blivit starkare.

Så till er alla där ute; kämpa på så länge ni orkar men var rädda om varandra, försök att inte tappa bort er själva i allt ni går igenom. Ni finns i mina tankar och jag hoppas verkligen att ni som kämpar vidare kommer att lyckas.
Är det någon som vill kontakta mig så får ni gärna skriva på hurskadetgo@yahoo.se.

Många kramar till alla som kämpar och till er som har lyckats det har verkligen varit en ära att lära känna er!!!

/Lilla Jag!


(Tårarna trillar när detta skrivs)

16 kommentarer:

  1. Blir ledsen när jag läser! Men jag förstår någonstans. Ett svårt beslut, det förstår jag ju. Jag stöttar dig i ditt beslut, det är det här livet vi har, det enda vi känner till och kanske måste man till slut ta vara på det som finns. Jag kommer att minnas Lilla Jag och undra hur det går för dig ibland. Jag önskar dig allt gott! Ta hand om dig kära vän!
    Kramar i massor från J!

    SvaraRadera
  2. Det är med blandade känslor jag läser dina ord. Det är så orättvist. Hoppas att ni finner en bra väg att gå framåt tillsammans.

    SvaraRadera
  3. Sorgliga ord men Sanna ändock. Det har varit ett privilegium att fått läsa om dig och er kamp och från djupet av hjärtat säger jag tack och skickar all lycka och kärlek till er! Kram anna och lillan

    SvaraRadera
  4. Jag har saknat dina ord i etern, och jag kommer fortsätta sakna dig. Tack för att jag fick följa med dig på resan! Jag tänker på er och önskar er allt gott!!

    kramar

    SvaraRadera
  5. Tårarna rinner här med... Önskar er all lycka i livet! Ni har varandra och kärleken, det är det allra viktigaste.

    Många många kramar!

    SvaraRadera
  6. Tårarna trillar även när dina rader läsas.
    Jag förstår dig så mycket, och ändå är så jätteledsen att du säger adjö till oss och säger adjö till försöken. Men jag förstår det så väl. Efter ett tag orkar man inte vidare, och man måste lyssna på sin kropp, lyssna på sin psyke.
    Jag önskar er all lycka i livet och jag önskar att om det finns mirakel, då hittar den till er!!!!
    Ta hand om varandra, ta hand om era kärlek!
    Massor av kramar!!!

    SvaraRadera
  7. Dina ord har varit och kommer att vara saknade. Ett varmt och innerligt tack för att du har delat med dig av er resa. Jag önskar dig och din kärlek all lycka framöver!

    Många stora kramar!

    SvaraRadera
  8. Även här trillar tårarna...

    Kommer verkligen sakna dig..men ja förstår ditt beslut..o som du säger så måste ni börja finna en väg att gå utan eran dröm...ja beklagar verkligen att erat liv inte vart som ni hade tänkt er men ja hoppas innerligt att erat liv fylls med en massa kärlek,värme,lycka o glädje från andra håll...

    Ta hand om dig o din käraste...lycka till med allt o alla...

    Hos mig kommer Lilla jag alltid att finnas inom mig...
    tack för att ja fick "lära känna" dig o att ja fick komma in i ditt liv...önskar bara ja kunde gjort nåt som fick ditt liv att se annorlunda ut men ja kan inte trolla...

    Men om du kikar in på min blogg nån gång..så snälla skriv gärna nåt..det räcker med ett hej....bara så ja vet att det är okej med dig...

    Vet att det kommer att ta tid..detta är inget man bara
    "lägger upp på hyllan" o sen är det glömt men det är bra att du lyssnar på din kropp så det inte händer dig nåt...

    Mina allraste varmaste tankar går till dig..

    Du kommer att bli väldigt saknad av mig men även av många andra...

    Massor av kramar <3

    SvaraRadera
  9. Även jag blir alldeles tårögd, vi har följts åt så himla länge, flera år har vi kämpat tillsammans. Jag förstår att det har varit ett svårt beslut och det gör ont i mig att ni ska ha behövt att ta det.

    Vilket skit det här är. Verkligen. Och orättvist.

    Du vet var jag finns om du vill prata.

    Många kramar till dig!

    SvaraRadera
  10. Åh, finaste... Det är med sorg i hjärtat jag läser dina ord. Samtidigt så förstår jag att ni vill och behöver ta hand om er.
    Ur ett helt egoistiskt perspektiv så hoppas jag att vi inte tappar kontakten helt. För du blir oändligt saknad.

    Varmt lycka till med allt nu!

    Många, många kramar

    SvaraRadera
  11. Så klart blir jag ledsen när jag läser det här. Eftersom jag idag inte ens kan föreställa mig mitt liv utan barn så hade det varit intressant att läsa om hur ditt/ert liv blir fylld av annat som ger livet värt att leva. Jag önskar dig och er all lycka i världen och du kommer att vara oerhört saknad med din signatur på mina (och andras) inlägg. Kram Kix

    SvaraRadera
  12. Önskar dig/er all lycka! Tack för att du har delat med dig, kommer sakna dig här
    kram

    SvaraRadera
  13. Usch så sorgligt att läsa. Är både ledsen och glad för er skull. Ledsen över att ni inte fick lyckas. Men glad över att ni har varandra. Att ni fattat detta beslut som är nödvändigt. Och att ni nu måste ta hand om varandra.
    Varma kramar och all lycka i framtiden, Mikaela

    SvaraRadera
  14. Kommer sakna dig här. Men förstår och respekterar ditt val. Jag önskar dig all lycka i livet. Ta hand om er!

    Kramar i mängder!

    SvaraRadera
  15. Just nu känner vi detsamma. Att det är stopp. Vi fick ju vårt missfall för en vecka sedan. Nu är svarta hålet djupare än någonsin... Det blev inte vår tur 2012. Kanske blir det aldrig vår tur att få barn. Den känslan är tung och svår. Men kanske måste jag inse att det blir så, även för oss.

    Stor kram!

    SvaraRadera