söndag 20 februari 2011

Påväg uppåt!


  
Tack alla underbara för ert stöd!!!!
Ni är som vanligt det bästa som finns. Jag vet inte hur jag skulle klarat av allt utan er. Även om jag inte har svarat er eller gjort några inlägg på era bloggar så har jag läst allt ni har skrivit och tårarna har trillat för allt stöd, till och med via mail.

Sen i måndags när vi fick beskedet att det inte var någon ide att fortsätta med Menopur har vi varit väldigt låga. Vi visste att det kunde bli så men hade nog hoppats väldigt på detta försök. Sen när läkare inte heller tyckte att det var någon ide att göra ett nytt försök med Gonal-F som vi testat innan så blev det ganska svart för oss. Även om jag blivit gravid på alla tre tidigare försök så är mina ägg av så låg kvalitet att kroppen stöter bort dem. Jag har varken fått så många ägg eller bra kvalitet :(
Detta försök skulle vi ha betalat själv så vi får se det som positivt att inte läkaren skickade iväg oss till Falun för att tjäna lite pengar......

Innan detta försök hade vi börjat prata lite om ÄD men hoppet låg ändå till IVF. Så ni förstår vad vi har diskuterat mycket de senaste dagarna..... Jag har haft lite svårt att tänka att barnet inte skulle vara "mitt" och sambon hade sett en dokumentär från USA om barn från spermiadonatorer och deras behov av att veta sitt ursprung, å då vi i såntfall har tänkt oss utomlands för ÄD så är ju donatorerna anonyma.
Men efter mycket vägande för och emot och vi nu bestämt oss. Klart vi ska göra ÄD, vi kan ju inte ge upp än. Ja, det är en stor ekonomisk kostnad men det får vi ta. Om det skulle lyckas och barnet i framtiden kommer att fundera över sin mamma så får vi berätta om vilken fantastisk människa hon var/är som gjorde nått så fint för att hjälpa oss att få detta underverk.
Så nu ska här mailas runt för att få lite svar. Riga känns rätt bra efter det jag läst hos er andra. Nu blickar vi framåt igen :) Tips och idéer tas gladeligen emot.
Känns som jag är tillbaka :)

Jag håller mina tummar och tår för er som ruvar nu eller snart ska på plock. Och jag lider med er som det inte har gått så bra de sista dagarna eller har oro av olika anledningar, men 2011 är vårat år!!! Så är det bara.

Massor med kramar mina vänner!
/Lilla (mycket gladare) Jag!!!!!




14 kommentarer:

  1. Vilken styrka du besitter! Blir tårögd och tagen av vad ni kommit fram till! Mina tankar finns hos dig, och ger mig lite mer perspektiv på min egen behandling. Ta hand om dig, Lilla Jag.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Åååå vad glad ja blir för eran skull....att ni trots alla hinder inte lägger ner eran dröm utan kämpar vidare...

    Oavsett vilken väg ni väljer så önskar ja er all lycka till o ja tänker följa er väg...vara ditt stöd....tycker om din blogg o tycker du verkar vara en ortoligt tapper o underbar kvinna...

    O ja håller tummar o tår som du sa att 2011 kommer att bli erat år...

    Kram

    SvaraRadera
  3. Jag förstår precis vad du har gått igenom och era/dina tankar kring äd. Det är helt klart inget enkelt beslut att ta och tankarna snurrar fram och tillbaka. Kan dock säga att jag har blivit mycket mer säker på min sak att äd är rätt väg efter att ha läst flera bloggar om ämnet!

    Kul att du är tillbaka och att du har ett leende på läpparna igen, kram!!

    SvaraRadera
  4. Jag tror absolut att ni kommer att klara det här. Ni båda verkar vara starka. Naturligtvis är det ett stort beslut att komma fram till, men jag tror att ni kommer älska det blivande barnet som om det var ert helt biologiska barn. Är det lång väntetid om man göra ÄD utomlands och vad kostar det?

    SvaraRadera
  5. Håller med dig, det är inte dags att ge upp än. Möjligheterna finns där, blir så glad att ni har hittat dem!! Kram Kix

    SvaraRadera
  6. Välkommen tillbaka! Ni är otroligt starka och det är just därför som det här kommer att gå alldeles superbra :)

    Många varma kramar

    SvaraRadera
  7. Vad skönt att höra dig lite positiv igen! Jag brukar ju säga att hoppet är det sista som dör - och jag är dessutom för envis för att ge upp. Så jag vägrar tro något annat än att det så småningom kommer att lösa sig!!

    varmaste kramar!

    SvaraRadera
  8. Vad kul att ni kommit fram till detta! Jätteroligt verkligen! Du verkar vara en suverän människa och kommer att bli en suverän mamma!

    SvaraRadera
  9. Vad roligt att ni bestämt er! Ni verkar så himla starka och jag hoppas att allt går bra!

    SvaraRadera
  10. Skönt att höra att du mår bättre och att ni blickar framåt. Ni kommer att lyckas, det känner jag på mig. Kram

    SvaraRadera
  11. Vad starka ni är, det här kommer gå bra. Bra beslut!

    SvaraRadera
  12. Jag blir glad att höra att ni känner hopp och tilltro till framtiden. Kanske gör vi vår resa tillsammans i framtiden också. Någon gång ska jag berätta för dig om hur jag upplevt det att inte veta vem min ena förälder är. Det finns olika sidor av allt och det behöver alls inte bli lika för ert barn som för de barn din make såg på tv.
    Ska bli så spännande att följa er.
    Jag önskar er allt gott.
    Kram!

    SvaraRadera
  13. Så klart du ska hänga på ÄD tåget! Då kan vi stötta och hjälpa varandra!

    Finns på bloggen och mailen- så det e bara att fråga!

    Kram!

    SvaraRadera
  14. Måste ändå kännas skönt nu när ni har tagit ett beslut och har en plan för framtiden. Även om jag såklart förstår att detta med ÄD inte är vad ni helst av allt vill. Jag önskar verkligen att det ska gå bra för er, 2011 kommer bli ert år! :-)
    Kram

    SvaraRadera