tisdag 15 februari 2011

Hur mycket orkar man med?

Igen så är jag bara TOM.
Igår balanserade jag på gränsen till sammanbrott men höll ihop.
Idag är jag bara tom å sorgsen.
Har sovit jättedåligt i natt så jag är helt slut idag.
Varför inte vi?
Vad har vi gjort för att inte få tillhöra det ”normala”?
Ofrivilligt barnlösa!
Hur ska vi fortsätta?
Adoption? Problem…
ÄD, vi är inte riktigt helt där än.
Ge upp?
Bo kvar i huset? Två personer på 200kvm…. Hmmm.
Älskar huset, inte lägenhet! Nått mindre? Måste ha trädgård.
Våra katter.
Tankarna snurrar runt hela tiden.
Vill skrika rakt ut.
HUR SKA DET GÅ?
Ni är underbara.

Det enda jag vet är att jag älskar min underbara sambo och han mig.
Vad som än händer så har vi varandra. ♥♥♥

Kram
/En sorgsen Lilla Jag.

14 kommentarer:

  1. Jag blir så ledsen när jag läster ditt inlägg. Livet är verkligen inte rättvist.

    SvaraRadera
  2. Det är klart att ni ska bo kvar i huset, oavsett vad som händer har ni all "rätt" att bo kvar! (Hoppas att du förstår mig rätt) Vad sa läkaren? Att inte gonal-f heller fungerar? Ni har ju trots allt lyckats tidigare. Menopur är ju som sagt lite speciellt.. Finns ingen annan läkare som ni kan få utlåtande från?

    SvaraRadera
  3. Det gör så ont i mig när ja läser ditt inlägg..
    önskar ja kunde göra nåt...

    nåt som fick dig att må bättre..

    nåt som fick dig att le igen....

    nåt som fick dig att känna lycka...

    nån som sa till dig vad/hur du skulle göra...

    nån som sa vilka vägar o val ni skulle ta

    etc etc..

    Bamsekram

    SvaraRadera
  4. känner så igen dina tankar :(
    Önskar att jag kunde trösta, men kan bara skicka massa kramar och hoppas att du snart får bättre dagar. Tänker på dig!
    Kramar!!!!!!

    SvaraRadera
  5. Kan inget annat säga än att det hugger i mitt hjärta och jag önskar så att du hittar svar på dina frågor snart. Svar som känns bra!! Grattis på födelsedagen förresten, lite i efterskott!

    Kram!!

    SvaraRadera
  6. Jag har tänkt så på er sedan jag fick ditt sms i måndags. Jag blir så arg, arg för att detta drabbar just er... Världens bästa... Fy fasiken vad jag tycker det är orättvist... Jag förnekar nog fakta och fortsätter tro på er men jag förstår att det känns hopplöst just nu... Jobbar du? Vi är inte där idag. Har du fått tid till kuratorn? Ring gärna när du vill men har även full förståelse för om du inte orkar. Kramar i massor min älskade vän

    SvaraRadera
  7. Jag blir så ledsen när jag läser.
    Orättvist!

    Skönt att ni har en bra relation med varandra och kan hitta styrka och stöd där.

    Tänker på er
    - och hoppas fortfarande
    - på något sätt kommer just er bebis att hitta till er - även om det inte känns möjligt just nu.

    Skickar kramar och energi att orka.

    SvaraRadera
  8. Lilla Du. Jag känner så igen mig i tankarna du har men vad du än gör så ge inte upp. Försök igen! Ni orkar! Ställ er i kö för ÄD eller kika på olika kliniker eller helt andra alternativ, bestämma er kan ni göra sen. Bara ni har alternativen där när ni behöver dem.
    Det blir er tur. Förr eller senare men ni kommer att lyckas. Bara ni orkar lite, lite till. Flera gånger. Ni fixar det.

    Många kramar till dig!!

    SvaraRadera
  9. Som så många andra känner jag igen mig i dina ord. Vi balanserar på en skör tråd när vi ger oss in i IVF-världen. Lyckas vi är lyckan total, lyckas vi inte rasar livet...
    Hoppas ni kommer fram till hur ni vill gå vidare. Det krävs många tankar och många timmar att komma fram till nya vägar. Till dess finns vi här.
    Ta hand om dig
    Kram!

    SvaraRadera
  10. Herregud, vad skall jag skriva för att få dig på fötter igen. Det är ett helvete att behöva genomlida denna berg-o-dalbana. Ibland finns det dagar då man fortfarande är hoppfull, man kanske ser fram emot något som kan ge en hoppet tillbaka. Medan andra dagar känns allt hopplöst. Det finns inget positivt att se fram emot och man ser bara ett mörker. Ibland kan jag känna att jag gräver ned mig i en grop så mycket att vardagen blir svår att hålla ihop, där känner jag igen mig i flera av dina tankar. Men sedan kommer jag till insikt att jag måste hålla ihop vardagen. Det blir inte bättre av att jag har grävt den där gropen som jag för stunden känner mig så trygg i... jag hoppas att snart har grävt klart och att du snart tittar upp. Förhoppningsvis finner du något att se fram emot igen.. snart. Kram Kix

    SvaraRadera
  11. Tänker på dig! Hoppas du får en bra helg!!

    Kram!!

    SvaraRadera
  12. Hur mår du?, tänker på dig! kram

    SvaraRadera