Tanken var att detta skulle bli ett svar på era kommentarer ang inlägget vänner men det fick bli ett nytt inlägg.
Vad tragiskt det är vi är så många som känner på samma sätt, varför ska är det så svårt för vissa att iaf försöka förstå??? Att inte finnas där när de behövs? Ha ett sånt behov av att säga massa tokiga saker? Jag vet att de tror att de tröstar.
Jag pratade med min kurator U om detta igår när jag var där. Jag fick i läxa av henne att skicka ett mail till A och berätta hur glad jag blev av att träffa henne. Vi pratade mycket om hur rädd man ska vara om dessa vänner som A och Mammamian och försöka med att inte låta de andra stjäla kraft och energi. Jag har bestämt mig för att inte göra något åt saken med den "vännen" jag berättade om. Hon är min vän och vi kommer att umgås men jag kommer inte heller att engagera mig särskilt mycket(just nu iaf).
Som U sa: Har man 1-2 vänner som A och M så kommer man långt sen har man andra vänner till andra saker. Hon är så klok :) Och så har jag ju er, mina bloggvänner som betyder så mycket.
Vi pratade också om min roll som vän. Jag har ju faktiskt dragit mig undan en hel del, jag är inte samma människa längre. Då säger kloka U: Men allt ni har gått igenom under en längre tid så är det inte konstigt att du har förändrats och detta borde en riktig vän förstå, och istället för att hålla sig undan försöka göra må bra saker med dig istället.
Som ni kanske förstår så är detta nått som är ganska jobbigt för mig just nu, det tar upp mycket av mina tankar. Så det kommer nog en vänner 3 ;)
Annars är vi i full gång med att kolla ÄD vi har nu fått svar både från AVA och EGV i Riga, hmmmm, svårt val. Kurator U tycker jag är lite väl snabb att hoppa in i nya projekt lite för att slippa tänka och sörja det som varit, lättare att tänka framåt än att titta tillbaka... Men beslutet är ju redan taget så vi kan väl diskuter frågan om vart i en vecka till så tar vi det lite lugnt... ;)
Kramar mina vänner!
/Lilla Jag!
Jag gillar Vänner så fram för fler Vännerinlägg!!
SvaraRaderaKlok gumma den där U. Fast jag kan ändå tycka att väntan är ändå sååå lång, så varför vänta med att ta beslut om ÄD-place. Det är väl kö även dit? Kram Kix
Jag håller med dig ang ÄD, men U tycker att jag inte släpper fram min känslor utan pressar tillbaka dem, men de kommer väl ut nån gång ;)
SvaraRaderaI Riga är det ingen kö :) så efter vi har skickat in papprena så är det min cykel som styr.
Kram!
Ja det där med vänner/barnlöshet känns som en brännande fråga för många. Mitt umgänge är radikalt decimerat :( Orkar oftast bara inte.
SvaraRaderaSå skönt att ha en såndär vis en som U verkar vara att prata med. Tror jag ska försöka leta upp en egen ;)
Kram!
Klok kurator den där U.
SvaraRaderaMen jag håller med Kix, att vänta gör inget bättre. Jag känner att jag inte har tid att vänta. Vid 41 år så har jag inte tid att luta mig tillbaka, låta känslorna välla fram och sedan analysera dem. För det är inte det barnkampen handlar om. Vi vet ju alla varför vi är ledsna. Känslorna är en effekt av det vi kämpar för och genom att låta känslorna ta min tid får jag inga barn.
Så personligen så låter jag alla känslor gå parallellt med det praktiska. Det är barn jag vill ha och att kolla upp kliniker är ett steg i helt rätt riktning.
Jag tror också att om jag förblir barnlös, ja då om något kommer jag att ha tid att analyser och hantera de känslorna då.
Och som du säger, den här resan har gett mig en drös med nya fantastiska vänner. De tänker jag inte släppa ifrån mig.
Jag hoppas att du hittar vad som känns bäst både med vänner, känslor och kliniker. Kör på (säger jag, men jag är ju ingen kurator iofs...) så att det kan bli bebis gjord! :o)
Kram
PS. Gärna fler vännerinlägg! Det är intressant! DS.
Försöker komma på något klokt... Men du får en kram istället!
SvaraRaderaTa hand om dig!
Jag gillar verkligen dina vänner-inlägg, gärna fler sådana.
SvaraRaderaU verkar vara väligt klok, skönt att ha någon sådan att prata med.