Hur känns det?

Ja, det är en bra fråga. Jag vet inte riktigt. Ibland går det bra, ibland vill jag bara lägga mig å dra täcket över huvudet och aldrig titta fram. Hade lite ångest för att gå till jobbet idag men det gick bra.
I morgon ska vi träffa läkaren, sen får vi på allvar ta tag i frågan: HUR GÅR VI VIDARE???  Hoppas det inte är kört för oss, vi har ju fått lite sånna vibbar tidigare.... Det är väl vad som snurrar i huvudet på oss båda just nu. Ett beslut har vi iaf tagit, vi ska ligga lågt över jul och nyår. Vid första missfallet körde vi igång så fort vi kunde å det kändes inte riktigt bra, kroppen hade inte kommit ikapp, vilat upp sig ordentligt. Tror att både kropp och själ behöver lite semester från hormonbehandlingar, VUL, blodprover, ÄP och det eviga väntan och oron....

Som jag sagt tidigare så läser jag era bloggar, håller mina tummar, gläds och sörjer(gråter) med er i det ni skriver men jag orkar inte alltid kommentera. Jag är så glad för alla styrkekramar jag har fått, jag känner ett så otroligt stort stöd. Ni betyder så mycket. Det känns som jag iaf börjar komma tillbaka så snart är jag där med mina kommentarer igen :) Jag har fått en jättefin award av Ellen jag för den vidare snart.

Kramar till er alla!
/Lilla Jag!