Har inte skrivit något på några dagar för jag vet inte vad jag ska skriva. Har ett psyke som åker berg och dalbana med mig. Känner lite i brösten, det drar lite ner mot ljumskarna, är trött och har huvudvärk. Gravidsymptom eller alla mediciner?????
Jag vågar inte riktigt tänka tanken att kunna bli/vara gravid, vet inte varför. Oroar mig mycket hur jag kommer att känna för barnet om det skulle bli nått... Tankar som kan vara jättejobbiga och mörka. Jag tror, eller jag till och med vet att tankarna kommer att försvinna om jag blir/är gravid. Jag vet att jag inte är konstig på nått sätt med det är jobbigt just nu.
Om jag blir/är gravid när kommer jag då att våga glädjas utan att oroa mig för missfall? De tidigare tre har varit runt v. 9, kommer jag att slappna av efter det? Om jag får se ett VUL som är bra(har aldrig gjort det)?
Som ni förstår så är jag ingen muntergök just nu =( Men vi vet alla att det svänger fort och i morgon kan jag vara på topp igen.
Massor med kramar mina vänner och jag är så glad för era plus och håller mina tummar så hårt för er som ruvar och snart ska bli ruvare!
/Lilla Jag och Lopporna!
Jag håller mina tummar hårt för dig också!
SvaraRaderaJag tillhör ju också en av de där med mörka tankar, det blir så allvarligt när man är mitt i behandling (alltså det är allvarligt hela tiden men jag har faktiskt svårt att skratta under ruvartiden). Och er insats den här gånger är utöver det "vanliga".
Jag hoppas hoppas så att det ska gå bra för er. Och att tiden ska rusa en stund.
Stor kram!
Fina du! Förstår att du oroar dig. Verkligen. Det är ingen liten grej du genomgå så det är givet att tankarna snurrar (men det vet jag att du vet..).
SvaraRaderaFörsök att fokusera på annat så mycket du bara kan. Hur det än blir så kan du inte påverka det just nu (om du inte slutar med medicinerna så klart!). Nu har väl nästan halva ruvartiden gått? Snart vet du!
Och nej, är du gravid så gläds du men oron finns där tror jag. Så är det för mig i alla fall. Men jag kan inte göra mer än vad jag gör och jag tror att du gör som jag. Så gott du bara kan och sen är resten hopp.
Jag tror på er den här gången!
Många kramar!
Kramar. Försöker skicka lite lugn och ro till ditt sinne så du står ut tills du vet!
SvaraRaderaVännen, jag håller mina tummar så hårt för dig och "smålopporna"!! Vet så väl hur humöret svänger, speciellt under ruvartiden. Kämpa på, det här klarar du!!
SvaraRaderaKramar
Inte konstigt att du har massa tankar och oro. Som du säger själv det blir bättre och bättre när du blir gravid. Oron för missfall tror jag inte man kan göra så mycket åt. När man har gått över tolv veckor och sett ett positivt ul så börjar man säkert kunna slappna av mer.
SvaraRaderaRuvningstiden är tuff! En känslomässig berg o dalbana.
Många kramar!
Ruvartiden är verkligen hemsk, man kastas mellan hopp och förtvivlan ideligen. Jag tror stenhårt på att det är bra symptom du känner! Försök att ta det lugnt och tänk positiva tankar, jag vet dock att det är lättare sagt än gjort.
SvaraRaderaKRAM
Tycker det låter helt normalt att du är orolig. Det är jättejobbigt att oroa sig så, men kanske är det bara något som ska genomlidas... Det är ju så stort det du går igenom nu. Stort lycka till!! :)
SvaraRaderaJa inte är det konstigt att du känner så. Ruvartiden är jobbig som den är och tillsammans med allt ni varit med om påverkar ju såklart! Jag håller verkligen mina tummar för att det ska gå bra denna gång! KRAMAR!!
SvaraRaderaJa, ruvartiden är verkligen hemsk, inte konstigt att det virvlat tankar i skallen.
SvaraRaderaJo man kan glädjas igen, men man måste ge det tid. De första veckorna efter detta plusset så var jag verkligen skiträdd - MEN det släppte sakta sakta och efter man passerat "sin hemska vecka" så vågar man faktiskt tro på det.
Hoppas innerligt att du snart får ett stort fett plus, ett lyckat vul med lopporna och sen kan känna glädjen.
Kram!