Tack alla för stöttning och förståelse. Som alltid är ni toppen!!!!!!
Fick en fråga från H om varför de flesta som skriver om IVF är anonyma. Först vill jag säga: Bra fråga! Jag fick fundera ett tag innan jag kunde svara. Det var nyttigt. Här kommer mitt svar och nu kan ju jag prata för mig själv.
Jag har aldrig skämts för att vi håller på med IVF, de som vet att vi försöker få barn vet också om hur. Att jag inte berättat det för så många är att jag lika som de som blir gravida på "vanligt" sätt är rädd för missfall och i detta fall misslyckande vid försöken. Jag har varit rädd att det ska göra för ont att behöva prata om det om det inte går bra. Det har jag lärt mig nu att det gör lika ont iallafall....
När jag började blogga var detta nått helt nytt för mig, jag trodde aldrig att jag skulle ha nått av värde att skriva som dessutom andra skulle vilja läsa. Detta gjorde också att jag var livrädd att någon som jag kände skulle hitta min blogg och tycka att den var usel. (Jobbar på min oro för vad andra ska tycka).
Något annat som jag jobbar med mig själv med (kanske kommer från det tidigare) är att visa mitt rätta jag, framför allt för dem som står mig närmast. Inte spela så glad, perfekt, duktig mm hela tiden.
Så att jag har varit/är anonym gör att jag kan vara mycket mera öppen här än om jag visste att mina vänner läste, jag behöver inte tänka mig för att säga/skriva de rätta sakerna.
Samtidigt finns det de som jag verkligen har dåligt samvete för att de inget vet om bloggen, min sambo och en vän vet (kanske finns det flera än jag tror som vet).
Men det viktigaste av allt för mig är att bloggandet har hjälpt mig så otroligt mycket, att skriva av sig, att läsa andras bloggar och all stöttning som jag fått. Dessa saker har stärkt mig att våga ta tag i mera saker än jag skulle ha gjort tidigare, jag har blivit starkare. Kanske en dag (hoppas jag) känner jag mig så stark att jag vågar/orkar göra Hur ska det gå? offentlig :)
Massor med kramar mina vänner :)
/Lilla Jag!
Hej och tack för ditt svar! Jag hoppas verkligen att du en dag ska få känna att du kan dela med dig till din omgivning och då inte bara dina vänner utan även oss så att säga! Det gäller nog er alla, att ni inte ska behöva känna att ni "måste" vara anonyma för jag tror också att det blir ett anonymt problem i och med det. Jag kan inte alls sätta mig in i er situation annat än att jag har fått ett missfall och fick lida i det tysta för det är verkligen ett anonymt problem det med! Sen att vara ofrivilligt barnlös är bortom ord orättvist och grymt och säkert inte alltid lätt att veta hur man ska dela med sig av! Jag tycker i alla fall om att läsa din blogg och håller verkligen alla fingrar och ber till alla jag kan om att ni ska lyckas så att detta snart kan få förvandlas till en liten gravidblogg =) Jag försöker se på dessa bloggar som en puppa som så småningom kommer att bli en vacker fjäril när en bäbis har kommit till världen!
SvaraRaderaStort lycka till! och glöm aldrig att det finns vi som inte känner dig men som önskar dig det du allra högst önskar dig själv =)
kram H
Tack så jättemycket för dina ord! De betyder jättemycket.
SvaraRaderaKramar!
Lilla jag! Tänker på dig :0)
SvaraRaderaOch jag har tänkt mycket på det där med det anonyma skrivandet... varför skriver jag själv anonymt? För mig är det tvådelat... de som jag vill ska veta om mina barnfunderingar vet oxå om att jag skriver. För dem är bloggen öppen. Men övriga, t ex mer avlägset bekanta eller arbetskamrater/-givare, tycker jag i det här läget inte behöver veta om mina innersta drömmar. Eller om jag söker jobb och framtida arbetsgivare googlar mig - hur attraktiv är jag då "planerar att bli singelmamma". När jag sen har min räka kanske jag blir offentlig oxå, för då kommer räkans tillblivelse ändå att vara högst offentlig :)
Det andra är att jag har bloggen som "gnällkanal" där jag kan spy galla över saker och ting. Eller ventilera de där innersta funderingarna och rädslorna som är lite för privata att faktiskt *säga* till någon, men som kan luftas i relativ anonymitet...
kram
Det är svårt det där. Jag är ju också relativt anonym. Antagligen blir det ändring på det på tisdag då vi är med i en artikel i Svenska dagbladet med namn och bild. Men jag kommer nog inte att lägga upp namn och bild på bloggen i alla fall, men i artikeln kommer antagligen länken till bloggen finnas. Så jag är väl halvanonym ;-)
SvaraRadera