Hemma igen efter en toppenhelg i Stockholm. Skönt att komma bort och bara göra myssaker, men det är ännu skönare att komma hem.... Hur mysigt det än är att vara ute på turné så är det så skönt att komma hem å sätta på sig mysbrallorna å slå sig ner i soffan... ;)
Jag har kommit på att jag saknar IVF-tiden, tiden som då är så jobbig med spray, sprutor, VUL, ÄP, ET och ruvning, en enda lång väntan, alla känslor som åker bergoch dalbana. Men just nu har jag ingenting(som har med IVF att göra) att gå å vänta på. Hur jobbigt det än må vara så vill jag in i karusellen igen. Eller så är det ovissheten om vi alls kan gå vidare... Samtidigt som jag inte vet om jag skulle klara av ett till misslyckande. Undrar hur länga vi kommer att orka? Jag vill inte ge upp!!!!!!
Tänker mycket på Längtan till ett barn som har det extra jobbigt just nu. Massor med kramar till dig!
Kram till er alla!
/Lilla Jag!
Visst är man konstig som kan längta efter hormonresan, lägga sig i en gynstol var tredje dag och vara timmar på kliniker...men det gör man. Det är väl hoppet som håller en igång och bär en framåt.
SvaraRaderaHoppas på det bästa för er och att ni orkar kämpa vidare. Många kramar!
Det är lustigt det där... men det blir ju ett mål, något att styra livet efter. Nästan en identitet. Typ "jag är golfare", men så kan man inte spela längre. Då får man hitta något annat som är identiteten. Och det är inte alltid så lätt!!
SvaraRaderaVarmaste kramar för framtiden
Jag förstår hur du tänker, vem e jag utan IVF? Det är ju det jag e bra på? Men jag hoppas så för din skull, du är så värd detta:) Tänker på dig. Stooor kram
SvaraRaderaHej vännen! vad trevligt att komma bort lite, de är något jag och min man aldrig har gjort själva.
SvaraRaderaNär får ni reda på om de anser att ni "får" fortsätta med nytt IVF försök? Om klliniken säger Nej, kommer ni att vända er till annan klinik för annat råd?! på min klinik har de iaf patienter till 43 år.
tänker på dig
Jag förstår dig precis, jag känner exakt likadant. Halva mig skriker efter att göra FET så snart som möjligt, andra halvan drar mig tillbaka o säger att jag inte är tillräckligt stark ännu.
SvaraRaderaDet är inte trivsamt här mittimellan.
Kram på dig!!
Jag förstår dig verkligen. Jag gör inget annat (käns det som) än att längta tills vi får börja igen samtidigt som jag, percis som du, är rädd för ett misslyckande igen. Jag har ställt mig den frågan många gånger, hur många gånger till orkar man, orkar jag med en gång till? Men än så länge gör jag det, orkar med, för längtan till ett barn är större än rädslan.
SvaraRaderaVet ni när Ni får försöka igen?
Förstår precis hur du känner. Det blir tomt i de där mellanperioderna. Och att vänta på nästa är väldigt, väldigt segt.
SvaraRaderaMen ni kommer att orka. På något sätt så orkar man. Kraften kommer tillbaka hur man än gör.
Och vi är många därute som går igenom samma sak så det finns alltid stöd och support!
Kramar