Svar på kommentar!

Jag fick en kommentar av anonym på mitt tidigare inlägg "Skärpning" som svaret kommer att bli så långt så det får bli ett nytt inlägg...´
Jag tackar för ALLA kommentarer tycker det är bra att få frågor och kommentarer från er som inte alltid håller med mig.
Först en förklaring. Detta är ett forum där jag skriver ner de tankar jag har just i skrivläget. Det jag känner och skriver kanske jag inte alls känner samma sak för nästa dag. Jag skriver av mig tankar och funderingar som jag inte kan eller vill prata med andra om för att sedan kunna vara så "normal" som möjligt.
Jag förstår anonyms reaktion till detta inlägg men jag missunnar absolut inte någon annan ett eller flera barn. Jag har turen att inte känna att det är jobbigt att umgås med gravida, eller de som redan är föräldrar. Alla i min omgivning har för tillfället barn och jag umgås fortfarande med dem och älskar mina syskonbarn, gudbarn och barn överlag.
Sen finns det de som är mer eller mindre förstående i våran situation, och ursäkta mig när jag säger detta men man kan inte sätta sig in i hur det är att inte kunna få barn om man själv inte varit där. Jag hade absolut ingen förståelse för det innan jag hamnade här själv. Jag har en nära vän som gick igenom samma sak för ett antal år sedan, då förstod inte jag hennes tankar och funderingar men idag förstår jag henne till 100% Jag har svårt att sätta mig in i Tonci situation som miste sitt barn, jag kan verkligen känna med henne men jag kan aldrig förstå hennes sorg då jag inte har upplevt detta själv, men fyyyyyy vad jag lider med henne.
Självklart skulle jag bli glad för min vän om hon blev gravid men i detta fall ligger det så mycket bakom som jag inte ens orkar eller vill skriva om som gör att det känns jobbigt. Sen som i alla fall av andras sorg, längtan eller vad det nu är så kanske man ska tänka sig för innan men säger eller gör saker.
Jag lider verkligen med dig anonym om eran vänskap skulle ta slut för att du är gravid, prata med varandra så ni verkligen förstår hur den andra känner. Så att han förstår din längtan efter syskon och att du verkligen förstår hur han känner i deras "problem" att få barn. Där tror jag det störta problemet i detta ligger att vi har svårt att sätta oss in i andras situationer. Så mitt råd till dig är att prata med din vän! Du kanske har lättare eller är starkare att ta första steget.
Vi blir alla lite "ego" när det gäller vissa saker och det tycker jag att vi måste få vara. Jag är i ett läge nu där jag prioriterar "mitt" har aldrig gjort det förrut så det kanske är på tiden. Även om jag är "ego" just nu så betyder det inte att jag inte har förståelse för andra men jag vill också att andre ska ha förståelse för mig!
Detta är inget försvarstal utan ett sätt att göra mig förstådd! Hoppas ni förstår vad jag skriver, blev lite rörigt....
Kram till er alla!
/Lilla Jag!