Njuter för fullt av solen som skiner igen och värmen som kommit tillbaka. Tänk vad mycket det gör för humöret. I helgen var jag ute i trädgården och började hösta lite, jag tycker verkligen om hösten den får en i myspysmood :)
Idag kom mensen, men då är ju allt som det ska, konstigt att säga så för en gångs skull... Det ingår i sprejningen. Tyvärr får det ju inte en att må bättre, fy för mensvärk.
Idag berättade jag för mina arbetskamrater att vi har börjat behandling igen. De är väldigt bra med detta, förstående, intresserad men ändå inte på för mycket, jag får prata när jag själv vill. Tycker inte om när det blir för mycket fokus på mig men ibland är det väldigt skönt att bara prata ur sig. Tyvärr har något hänt med min allra allra närmsta vän, vet inte vad men vi pratar inte på det sättet längre. Hon frågar inte tex. hur det gått hos läkaren, hur mår jag tror inte ens hon vet när vi ska iväg på utplock. Hon går väldigt in i sig själv. Då hon inte frågar så säger inte jag nått heller, vet inte hur jag ska göra? Blir så ledsen och tyvärr när jag känner såhär så blir jag ännu svårare..... Moment 22??????? Det löser sig nog.

/Lilla Jag