Missfallet verkar vara på intågandet :( Började med värk och lite rosa igår som har ökat till mycket värk och rött idag. Just nu ligger jag i soffan men en varm vetekudde(inga brännsår hoppas jag....). Ringde gynakuten på sjukhuset men de tyckte jag skulle avvakta och ta panodil och diklofenak...... Men inte vill jag äta några värktabletter innan jag med säkerhet vet att det inte finns något foster där inne, sa detta till barnmorskan jag pratade med men hon menade att det var ett missfall så det var ingen fara...... Hmmmm!
Detta är nu vårat tredje missfall i ungefär samma vecka, så efter detta får de verkligen göra en fullständig undersökning på mig, inte bara skylla på min ålder. Det är ju viktigt för oss att veta hur vi ska gå vidare. Nu blir det ju till att betala själva.
Jag har nog inte tagit till mig detta psykiskt än, vill nog inte ge upp hoppet för jag känner mig bara tom, tom, tom. Jag kan fortfarande inte gråta. Det har inte kommit många tårar sen i måndags när vi fick beskedet. Blir väl ett sammanbrott snart.
På söndag skulle vi ha firat svärmor här hemma, hon har fyllt år. Nu kommer jag inte att orka med att fixa nått kalas. Våra föräldrar vet inget å nu har vi funderingar på att berätta allt. Det känns som vi har ljugit och kommit med dåliga ursäkter lite för länge nu. Att ringa mamma(bor inte här) och berätta kan vara det som gör att jag bryter ihop, på gott eller ont. Kanske ber min syster att berätta. Fegt?
Varför händer detta oss? Är inte vi värda att bli föräldrar? Detta får verkligen inte självförtroendet att växa.
Det blir inte många kommentarer och inlägg från mig just nu men jag läser allt ni skriver både era egna bloggar och era underbara kommentarer som hjälper så mycket.
Superduperkramen!!!!!!!!!!!!!!
/Lilla Jag!
Äh vad jag lider med er,,, det är så jävla orättvist!!! Det enda jag kan säga, som kanske ger lite tröst om ett tag, är vi va med om precis samma sak i somras och att man efter ett tag kravlar sig upp, även fast det känns helt jävla hopplöst just nu. Ge inte upp, men tillåt dig/er att sörja för det är en stor och fruktansvärd förlust. Bamsekram från Stockholm
SvaraRaderaFörst vill jag bara säga att jag har medlidande med er, mitt enda missfall är nog det mest smärtsamma jag varit med om, rent psykiskt (sen var det ingen dans på rosor fysiskt heller). Detta önskar man ingen!
SvaraRaderaAtt berätta för våra föräldrar var jättejobbigt, men efteråt så känns det bra att de vet, då slipper man i alla fall ljuga för dem. Även om det var vita lögner vi körde med. De får också en bättre förståelse för att man kanske inte alltid mår så bra.
Jag skickar en cyberkram till dig!
Det gör ont inom mig att läsa ditt senaste inlägg..det känns så orättvist o självklart så är ni värda att bli föräldrar...tror ni skulle bli alldeles underbara föräldrar...
SvaraRaderaJa livet kan vara så jävla orättvist ibland..o just nu så vet ja inte vad ja ska säga....inga ord hjälper när man är mitt uppe i en sorg...
Ja har själv två missfall bakom mig..o ja har oxå haft samma tankar o funderingar som du...
Ja beklagar verkligen o ni finns i mina tankar..
Kram
Det smärtar mig att läsa ditt inlägg. Jag lider så med er och vet att det är en otroligt jobbig tid för er nu. Livet är fruktansvärt orättvist och jag blir så arg att vissa får kämpa så hårt!! Gråt, gråt, gråt och ta hand om varandra. När ni orkar, unna er något som ni tycker om...en middag ute, en bio, en weekend...vad som helst...
SvaraRaderaStora kramar
Åh vad ont det gör att läsa detta.... Jag lider verkligen mer er. Fy för denna orättvisa.... Varför blir vissa så drabbade? Försök att ta hand om er så gott det går. Jag kan kanske inte säga något som gör det bättre, men du/ni finns i mina tankar.
SvaraRaderaKRAM!!
Ni e visst då värda att bli föräldrar! Sänder en massa kramar!
SvaraRaderaKärlek:))
SvaraRaderavad ledsen jag blir när jag läser dina ord..det är inte rättvist!
SvaraRaderani är verkligen värda att bli föräldrar, du får inte tro något annat!
tänker på er och skickar kramar..
Jag blir också alldeles tom inombords och jag blir såå ledsen för er skull. Ni är absolut värda att få bli föräldrar och att få lyckas!!
SvaraRaderaSänder massor av kramar
Fy vad tråkigt. Lider med er som behöver gå igenom detta.
SvaraRaderaJag hade ju stor vånda inför att prata med mina närmaste, men när det väl var gjort så kändes det bra. Fundera igenom ordentligt hur du vill göra. Det är viktigt att det känns rätt.
Stor kram
Jag blir så ledsen för din skull.
SvaraRaderaNi är sååå värda att bli föräldrar, det är man inte minst för att man gått igenom det ni/vi gått igenom. Ta hand om dig.
Massa massa kramar
känns skit om det skulle vara så... låter ju tyvärr inte så positivt även om det är många som vittnar om att embryot verkar hålla sig kvar fast det blöder. Gumman, börja inte fråga dig själv såna saker, det blir du bara knasig av. Det finns ingen rättvisa i det här. Folk blir föräldrar fast de inte skulle bli det och missköter sina barn å det grövsta, medan det finns många av oss som har alla möjligheter att bli bra föräldrar. Jag vet, jag har samma tankar själv, men de är så destruktiva. Om de blir så att det blir missfall, förösk fokusera på att det ska utreda er och försök ¨få svar, anklaga inte er själva.
SvaraRaderaskickar över en kram från ett regnigt och blåsigt skåne
Usch då vännen!! Jag är ledsen för er skull :(
SvaraRaderaDet är tillåtet att vara ledsen, bitter och arg nu!! Det är jag också, det är så orättvist!!!
Skickar över styrkekramar till er!
Jag är så ledsen för er skull! Detta skulle inte hända. Ni är verkligen värda att bli föräldrar, som ni har kämpat.
SvaraRaderaTänker på er
kram